Jag är sällan ungdomsfri. Min son är 17 år nu och klarar sej mycket själv.
Men när han var mindre så hade vi varannan vecka.
När han åkte till sin pappa så blev man helt handlingsförlamad. Man tog sej inte för någonting. Så kunde det vara ett par daggar innan man kom igång igen.
Man tycker samtidigt det är skönt att kunna få lite egen tid. Men samtidigt så går man och saknar och längtar iallafall.

Så jag vet hur du känner MoiraIne. Absolut.

Men njut nu av den tiden. Gör skojiga saker och lev.
Kramar!!

Jag har varit singel i ca 14 månader nu och vi har hela tiden haft barnen varannan vecka. Det var en jätte jobbig omställning. Från att alltid ha haft barnen omkring sig till att helt plötsligt få en massa egen tid. Att komma hem till ett tyst hus var inge skoj alls, hade ingen lust eller energi till något…

Nu kan jag däremot tycka att det är skönt den veckan jag är ensam. Inte hela veckan, första dagen efter en vecka med barnen är det svårt att sova, det blir så tyst… Men sen rullar veckan på rätt så snabbt och snart är dem här igen…

Jag och sonens pappa har sedan en månad tillbaka börjat med 1 natt i veckan hos pappan. Det är alltid en omställning och känns i början mycket märkligt och ensamt. Man får nästan dåligt samvete för att barnet/barnen inte är hemma. Men samtidigt vet jag ju att han har det precis lika bra hos sin pappa. Så se till att gör allt du känner för, njut ev egentid och tänk att denna tid är dig väl unnad och barnen kommer ju hem igen snart.

Kramar

I barnens synvinkel så tror jag det är nyttigt att vara lite med pappan med. Tex på en resa då som Moira´s barn är.
Eller bara vara hemma hos sin pappa.

Även om det vissa gånger är vi som mår dåligt av att barnen inte är hemma, så har iallafall barnen det bra. Det vet vi ju.

Men vi hetsar upp och och tänker att nu händer det och nu händer dattan. Man oroar sej oftast helt i onödan. Jag vet, för jag är likadan när min son inte är hemma. Man kan inte riktigt slappna av.

Jo visst är det så, man vet att dom har det bra (vem skulle inte ha det med 30 grader, sol, bad och massa pengar att shoppa för???). Men inte kan man låta bli att oroa sig ändå..

Kanske blir det annorlunda när man har barnen varannan vecka, eller att dom iallafall ganska regelbundet träffar den andra föräldern. Då kan man ju liksom anpassa sig till egen tid. Men mina barn har träffat sin pappa väldigt sällan under dessa tio år, så det har blivit att jag liksom ställt in mig på att aldrig få tid för mig själv. Så samtidigt som jag längtar efter egen tid och behöver den så blir jag helt handlingsförlamad dom få gånger jag faktiskt får den.

Kanske skulle jag helt enkelt skriva en lista på saker jag vill göra och så ha listan som ett slags schema? Fast bara saker som inte kostar nåt då för pengar har jag ju inte…Några tips på saker man kan må gott av att göra som inte kostar nåt?

Vet hur det är när barnen/barnet inte träffat sin pappa så ofta på så många år..Likadant med min son. Han ville inte vara hos sin pappa alls till slut när han var 12 år. Då flyttade han hem till mej på heltid.
Han träffade kanske sin pappa ett fåtal gånger under dessa år.
Han ville inte ens vara där varannan helg till slut heller.

När sedan sonen träffade sin tjej och sov hos henne eller hos kompisar nån gång så var man ju lite orolig. Detta har nu släppt då han är så pass stor nu.

Ja gör en lista på saker som du kan hitta på. Ut och cykla eller gå med en kamrat kanske? Det är skönt…

Jag får absolut ingenting gjort när barnen är hos sin pappa! Jag är helt enkelt inte van vid att bara vara jag………….

just precis så är det lilac, känner igen det precis…

men just nu har jag inget större problem, med kniven på strupen är det bara att plugga tills man spyr :(

# 7 Jag har inte heller vant mig riktigt än. Men det går bättre och bättre för jag hare börjat inse att om jag tar mig tid och verkligen rår om mig själv när jag väl är barnfri så blir jag också en bättre mamma till min lilla Noah, en mamma med mer ork och energi. En mamma som kastar sig över honom när han bara varit borta 6 timmar och njuter av stunderna vi har tillsammans.

Visst, jag erkänner, det städas mycket när han är borta men jag försöker också ta mig tid att bara slappa, promenera, fika med vänner, gå ut och ta en öl, ja vad man nu har lust till.

hehe, försökte få ut mina klasskompisar på en öl till helgen, men eftersom DOM inte är van att jag går ut så trodde dom bara att jag skämtade. Det lät ungefär som att sure sure planerar du redan för nästa liv?

så jag iddes inte förklara, jag går väl ut själv eller så stannar jag hemma och sover eller pluggar…