Men härregud! Jag saknar ord! Vad är det för JÄVLA doktor?
Ursäkta, men här krävdes det en rejäl svordom!!! :-/

Jag tycker att du ska anmäla honom direkt till Patientnämnden!!
Så där får man inte behandla en patient som läkare/doktor, oavsett vem det gäller. Fy!!!!!

Hur gammal är Ruben?

*massa styrkekramar*

Men herreguuud!!!
Vad var det för läkare. Säger som Nilla att du måste ringa och anmäla honom för Patientnämnden.
Läkaren är ju för faaan (ursäkta) inte klok!!!

Stackars Ruben och dej.

Kramar om!!

Jag arbetar ju själv inom sjukvården och så får det absolut inte gå till,läkaren kan ha gjort mer skada än nytta och en anmälan borde göras.

Kram till er !

Arghhh!!!!  Nä, vet du vad!!!

Jag blir så upprörd då jag läser detta att jag knappt kan sitta stilla….

Ett riktigt PRAKT-ARSLE till läkare!!!!!!    (ursäkta svordomen)…

ANMÄL ANMÄL ANMÄL!!!!

Ja, jag var vansinnig.. Ruben är 16 år.. I påskas var han dessutom så under isen så jag var en hårsmån från att få honom inlagd.

Att få Ruben att börja gråta är inte det lättaste men han lyckades.

När vi kom hem så gick

 Ruben direkt och lade sig och kom inte upp förrän 19-tiden och ville prata om läkaren och att han inte ville åka till BUP nåt mer.. Så jag lovade honom att ska vi träffa nån mer läkare där så ska det definitivt inte vara den! Psykologen vi går hos är däremot jättegullig men hon var inte där idag när jag försökte få tag på henne:(

Jag vill prata lite med henne innan jag gör en anmälan till HSAN..  Jag har dock pratat lite med en jurist på Socialstyrelsen och hon tyckte det var bedrövligt.

Detta måste du anmäla. Både för din och Rubens skull och andra som råkar få denna så kallade doktor. Han gör ju mer skada än nytta. Du kan även anmäla honom till chefen för den avdelningen han är.

Jag skulle ANMÄLA den läkaren, tycker verkligen du ska göra det! Han har ingen rätt att bete sig så där, och det hade inte spelat någon roll vilken ålder Ruben än skulle vara i. Hur gammal är han förresten?

jag blev riktigt förbannad, jag hade nog blivit helt galen. Men jag tycker verkligen att du ska anmäla honom. Han har inte rätt att bete sig så. Även om han säker bara kommer undan med en varning, så kanske han får sig en tankeställare. eller kanske det bästa, byter yrke!

jag har lite svårt att förstå att man stannar kvar o utsätter sig för detta…jag hade rest på mig,tagit med mig pojken o gått vid första antydan till otrevlighet! med risk för att få på skallen nu så tycker jag att det är lite märkligt att inte pojken som ändå är 16 år inte "vill" säga sitt personnr..

men ivilket fal som helst så får man inte behandla folk hursom helst!!

jag säger som dom andra,anmäl!

mvh Sandra.

# 8 Man kan ju bli så chockad av beteendet att man inte fattar vad som händer förrän efteråt. Detta är ju inte ett beteende man förväntar sig av en läkare som arbetar med barn. Jag arbetar själv inom sjukvården men när sonen hade krupp och knappt andades och vi var på barnakuten och sköterskan var otrevlig så sa jag inget, jag var så tagen av att mitt lilla barn mådde dåligt. Hade jag mött henne dagen efter hade hon fått veta ett och annat om hur man bör bete sig när man arbetar med människor, som dessutom inte mår bra.

Pojken, trots att han är 16, kan ju också ha mått så dåligt av besöket att han helt enkelt låst sig och inte ville prata varken vad gällde hans personnummer eller nåt annat. Pojken mår ju inte bra, därav besöket på BUP.

Nu ger jag inte dig på skallen, bara min synvinkel på det hela

#8 varför är det märkligt att han inte vill säja sitt personnummer för att han är 16 år???

Jag skrev ju i #0 "Han frågade Ruben om hans personnummer och Ruben ville att jag skulle svara på det, vilket han alltid gjort när det är någon han inte känner…"

Han är alltså blyg och tillbakadragen av naturen och nu mår han dessutom psykiskt dåligt så det var en ganska korkad kommentar om jag får säja det…

Ja, jag borde gått därifrån men när man väl sitter där reagerar man inte på samma sätt som man tänker efteråt att man borde gjort…

Nu har jag iaf pratat med hans högsta chef som ska prata med honom, läsa igenom journalen och se vad han skrivit och så ska hon se till att vi får en annan läkare till nästa gång.

detta är ett disskutionsforum o klarar du inte av att bli ifrågasatt så tycker jag att du kanske ska unvika att göra såna inlägg!! o ja jag tycker att det är märkligt att man inte kan svara på frågor när man är 16 år!!  det måste ju bero på nåt att du gång på gång går in o för hans talan,han har väl förhoppningsvis inte alltid mått dåligt psykiskt??

#11.
Jag har själv en pojk som inte mått så bra. Har svårt att lita på andra.
Det ÄR så att de ibland inte vill säga saker som tex sitt personnummer odyl. Det har inte alls med att göra att man går in för att tala FÖR honom!
Är de tillbakadragna och blyga så hjälper man de ju med att tala om saker som folk frågar när de själva inte vågar eller kan. Självklart!

Så ingann. Stå på er.
Ingen ska behöva bli behandlad på det viset som Ruben blev.

Varm Kram

#12 jag tror inte att man hjälper dom i långa loppet..du finns ju inte föralltid menar jag..

# 11 Fast jag tycker inte att Ingann på något sätt svarat dig otrevligt utan snarare har hon förklarat hur allt gått till och hur hon tänkte i sin situation och det var ju den informationen du själv efterfrågade.

# 13 Tror de flesta tonåringar kan tala för sig själv, men kanske inte när de mår dåligt. Det är skillnad på ett barn som mår bra och ett barn som mår dåligt. Sen blir ju många osäkra i vissa miljöer som kanske då inom sjukvården. Jag har själv alltid varit en tyst en (fram tills nu då ) för jag varit osäker, men inte pga att min mamma alltid fört min talan.

när jag var liten vågade jag inte prata med någon, jag var jätte blyg och har alltid varit. men titta på mig idag, inte blev det något fel på mig inte. jag talar väldigt bra för mig själv nuförtiden!

för min del gjorde en flytt till usa helt själv ett under.

#13. jag tror visst man hjälper de i det långa loppet genom att finnas där. Just då.

#16 jag håller med dig =)

#14 att påstå att nån skriver en korkad komentar är väl inte vidare trevligt eller???

#15 ja du ser,helt plötsligt fick du stå på egna ben o klara dig själv utan att nån gick i och "curla"som det kallas

#13 finnas där för sina barn!? ja!absolut!! men det måste ju inte nödvändigtvis innebära att man "curlar"

jag handskas mycket med min sambos brorsor och de är 14 och 16, och de är duktiga att tala för sig själv till visa punkter, är du inte där och hjälper dem, då känns det som en svek för dem.

tror lite att det är en tonårsgrej med. jag var super deprimerad som tonåring.

Att hjälpa sina barn med att säga det läkaren ville som i detta fallet med ingann och Ruben är inte att "curla", anser jag.
Får de själva inte fram info som måste fram så hjälper man ju självklart till.

jo men denna pojk är ju uppenbarligen van att mamma kliver in…då Citat:vilket han alltid gjort då det är nån han inte känner.slut Citat..

#21 Hur vet du det???

CITAT.

Jag tycker iallafall att ingann gjorde det hon måste. Och hon gjorde det bra.
Hoppas att läkaren inte får vara kvar så han kan vara elak mot andra som redan mår dåligt.

tycker inte heller att han borde få vara kvar. hur det än är, hur man än tycker när det kommit till den senaste diskutionen att tala för sig själv eller ej. så spelar det ingen roll, för man har inte rätt att behandla en människa så där. no matter what!

som sagt,jag trodde att detta var ett diskutionsforum..men tydligen inte då skall jag genast lämna eran lilla bubblande gryta där dom flesta håller med varann o nickar o bockar,fast dom på andra ifokussajter TYCKER både det ena o det andra..men det är kanske skillnad…tack för mej.

#26

det handlar inte om att du inte kan tycka som du vill. jag menar att spelar ju ingen roll om du är tillbaka dragen eller ej, men du förtjänar ju inte för det att bli behandlad dålig, och få nedlåtande kommentarer, eller?

Men Sandra….vi har alla olika åsikter. Så är det ju. Men det är upp till dej om du inte kan ta det och inte vill vara kvar.

Sandra: Att jag kallade det en korkad fråga var eftersom jag skrev i #0 att han alltid gjort så…  Men tydligen har du ingen erfarenhet av barn med olika personligheter. Ingen hade varit gladare än jag om han varit lite mer som sin lillebror som tar för sig på alla plan.

Och en "curlingmamma" är absolut det sista jag är! Om du tror att en curlingmamma är någon som stöttar sina inbundna, tillbakadragna, blyga barn så bör du läsa på vad curlingföräldrar betyder… Det är nämligen en förälder som kliver in och låter sina barn slippa ansvar för sina handlingar och inte låter dem ta något ansvar alls för sitt eget liv.

Har du egna barn så hoppas jag att de blir sådana som tar för sig och är framåt. För stackars dem om de skulle vara inbundna/blyga/må dåligt… Du verkar ju inte ha så väldigt stor empati för den typen av personlighet…

Mads… Ursäkta om jag trampar över men just nu har jag inte så stort överseende mot vissa saker…

# 26 Sandra: ska man lämna ett forum bara för att folk inte håller med en så finns inte många platser att trivas på i långa loppet. Just i denna tråd håller de flesta inte med dig, men det innebär ju inte att vi inte skulle ha behållning av dina åsikter eller att vi inte skulle kunna hålla med varandra i ett annat ämne.

Det är ju så det är, alla utgår vi oftast utifrån våra egna erfarenheter och det är helt okej att inte tycka lika. Inget man behöver bli upprörd över. Men du går på ganska starkt när du skriver antaganden du gjort utefter vad du läst, gör man det får man också förvänta sig lite mothugg från de som inte håller med. Det är ju trots allt så ett diskussionsforum fungerar. Alla åsikter är välkomna.

Lämnar du forumet för en tråd utan medhåll så är det ju tråkigt kan jag tycka. Här finns ju massor att diskutera på forumet

Men jag kan bara säga att när ett barn väl sitter framför läkaren är de inte speciellt prat glada. Vet hur min tioåriga son är….han tar det hela på finska med mig och så får jag sitta där och tolka, fast jag försöker få han att prata själv till läkaren. Så är det varje gång har träffar en läkare….innan han lär känna denna persson….och då kan det släppa efter ett vist antal besök.

Ser inget ovanligt i det att en 16 åring inte vill vara inne i undersökningsrummet utan mamman eller ens uppge sitt personnnummer. Min son hade nog reagerad likadant. Mamma är en mycket vigtigt persson…och det handlar oftast inte om att vi inte ger cahnsen för våra barn att prata själva utan att de gärna tycker att det är skönt att mamma/pappa pratar och förklarar hur det hela ligger till. Sedan när de är mogna nog och känner sig trygga med det hela kommer de själva kunna göra detta.

Ingann: Bra att du fans där för sin son….för han behövde dig. Anmäl denna läkare han verkar vara lite konstig….Tyckte att läkaren gjorde bara ett stort fell då han skickade ut dig från rummet…..så gör man inte och sedan får man ju inte glömma alla andra hemska felen han gjorde under erat besök där. Blir så arg när man blir bemöt så där……

Mirjami: Precis… hade vi suttit lugnt och pratat en stund utan att läkaren hetsat upp sig hade det gått jättebra att lämna honom där…  första besöket hos psykologen satt jag med hela tiden men vid andra besöket gick det bra att jag lämnade en stund…

han är dessutom alltid svårpratad. tom jag brukar få dra orden ur honom..

tack alla gulliga för era ord! jag har lovat hans chef att avvakta för att höra hans förklaring. är den konstig eller helt motsatt mot min och Rubens så kommer jag göra en anmälan till HSAN.

förhoppningsvis hade han bara en dålig dag och får sig en tankeställare när chefen pratar med honom:)

Ingann. Jag har läst på den här tråden och tänkt. Jag kom på, att jag själv skulle ha hanterat svåra läkarbesök på samma sätt som du gjorde. Och tagit ställningen om läkarens beteende efteråt. Så som du har gjort. Min åsikt alltså är, att du hanterade situationen beundransvärdigt sätt som var din pojkens bästa. Som var viktigaste i hela dramat. Läkarens olämplig beteende är hans "bisnes", inte din. Du behöver aldrig mera visa din son åt honom.

Lycka till med sonen. Kram. Pirkkolino

tack pirkko:) det är det som är så svårt att göra när man sitter där. man tror ju att en läkare på BUP vet hur man handskas med problemfyllda barn…

#34 Absolut så få det inte vara. Men du gjorde rätt, tycker jag, för din sonens skull. Att du inte visade där hur upprört du kände dig. Utan gjorde det efteråt. Det räkte till din son, att situationen var jobbig som det var pga. olämplig läkaren. Din son fick trygghet av dig. Och den är allra viktigaste. Det var stark gjort av dig. Många kramar. Pirkko.

tycker det var jätte bra att du sa till hans chef! tycker de ska bli intressant och få veta vad som händer sen. tycker ni förtjänar en rktigt bra ursäkt

Betiz: Ja, nu går jag ju bara och väntar. Det kan ju ta ett tag för chefen skulle begära in journalen och hans anteckningar igår och sen skulle hon på tjänsteresa 4 dagar nästa vecka:( Så minst 1-2 veckor får jag vänta innan jag hör något…

Ja bra att du gick till hans chef. Min son var hos läkaren idag…och inte mycket han sa där…och det han svarade på var mycket tystlåtet. Så ovaset hur barnen mår så har de inte alltid tallförmågan just hos läkaren….Främmande person och okänd plats.

Jag och min son träffade på en skämtsam läkare på vårdcetralen här vid ett tillfälle. Jag gillade han…men inte min son. Han började skoja med han och frågade bla. om min son var gift…nej svarde min son…jaha sa läkaren varför inte det då…..till slut svarade min son jag är inte 18 år gammal än. Om ni skulle ha hört hur denna läkare höll på så hade ni ochså skrattat för det gjorde jag och sa till han att det var den roligaste läkar besöket vi varit med om, medans sonen vill bara ut från rummet.

Idag ringde våran psykolog så jag berättade allt för henne.. hon hade bara hört rykten på avdelningen om att jag var missnöjd.

Men hon vart inte så förvånad av min berättelse… Det har tydligen hänt vid flera tillfällen tidigare med den läkaren! Och varje gång så är det ensamstående eller frånskilda mammor som råkat ut för samma behandling. Det enda hon i princip var förvånad över var att han inte tagit åt sig kritiken han fått vid den senaste händelsen före oss som hade varit ganska hård.

Hon kunde ju tyvärr inte berätta nåt om de andra fallen men hon ville iaf att jag skulle veta att vi inte var de enda som blivit utsatta…

Hoppas han får sparken den här gången! Sparkar de honom inte eller omplacerar honom till något patientlöst arbete så kommer jag att anmäla… Ingen mer ska behöva bli drabbad om jag kan stoppa det!

men herregud…nu måste ju han verkligen få sparken, speciellt nu när det kommit fram att det inte är första gången! är också förvånad att han inte tänkt efter de tidigare gångerna!

Betiz… ja, jag tycker det!

men gissa om det var skönt att höra att fler varit utsatta? när jag pratade med en granne om det här om dagen så trodde hon att jag kunde ha misstolkat honom och fått för mig att det var värre än vad det verkligen var så jag har ju försökt rannsaka mig själv och tänkt igenom hela besöket… men nu har jag fått bekräftat att det inte bara är jag som upplevt det så:)

jag kan verkigen tänka mig det! men nu vet du säkert =).