Vila i frid
Eftersom jag inte visste vart jag skulle skriva av mig så väljer jag att skriva här. Min tvillingsyster ringde mig idag och berätta att en vän har dött. Denna kille är en bror till min gamla klasskamrat. Men han och jag har kommit varandra väldigt nära under den tid jag bott hemma i Sverige igen. Så det kändes väldigt tungt att få detta besked. Han blev endast 21 år gammal. Och hade hela livet framför sig. Det är så orättvist!!
Ibland förlorar man människor för fort, och det tog tid innan jag kunde smälta och förstå att han är död. Tror inte jag ännu smällt det.
Usch så tråkigt:( Det är alltid hemskt när någon dör så ung. De borde ju ha hela livet framför sig…
Beklagar sorgen.. förstår att du är ledsen!
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Förstår att du är ledsen. Alltid svårt att mista någon. Speciellt om man känner personen i fråga. Du kan även skriva på Sorg där har jag skrivit om min förlust av min väninna Zaza.
Sänder massa kramar till er
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
hej
tack så mycket, ska gå in och kika där, hade inte sett den sajten. jo det är ju alltid jobbigt, men det är speciellt jobbigt när någon dör så ung.
kramar till er båda
Vad jobbigt Betiz, beklagar din sorg. Klart du får skriva av dig här också, man kan behöva ventilera tankar och funderingar när något sådant här händer. Jag förlorade min bästa väninna när vi var 28 år och det är som du säger alldeles för tidigt.
Många kramar Madde
Amor Vincit Omnia
Ibland kan man behöva skriva av sig på flera sajter. Vi är nog många här som har erfarenhet av sorgens skepnad på ett eller annat sätt.
En del en kär person eller ett husdjur. Sorg kan uttrycka sig i många sätt.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
#5 så sant. blir lika förstörd när mina husdjur dött. den kommer verkligen i alla former.
#4 tack Mads!
Sorgen efter min älskade tax, lever än. Ändå är det snart 2 år sedan. Sen har all energi gått till att hjälpa de anhöriga till min mördade väninna. Har inte haft tid att vårda mig själv. Därför blev jag nog så sjuk nu. Kroppen orkar inte, fast jag måste.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
aa man måste ju verkligen ta vara på sig själv också, för till slut tar kroppen stryk både fysisk och psykiskt. kram
Det har jag svårt för. har så svårt för det lilla ordet Nej.
Fast nu ska jag logga ut. Setat här för länge, känns i ögon och huvud.
Sköt om er och kramizar från mig och blöta pussar från Tatsja
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Att sörja tar tid och det måste få ta tid! Det är inget som går att hasta över………
Ensam - men stark!
Nej, jag vet. Sörjer mina älskade djur än idag. En del med en annan känsla, andra börjar gråta över att bara se kort på.
Min älskade schäfer 1983 - 1992
KATJA
Längtan efter dig är fortfarande stor
Minns dina ögon, minns hur du var
Kommer aldrig glömma, du var oss så kär
Trogen och fin in i det sista
Varför just du? Får inget svar
Beslutet var svårt. Ingen som hjälpte
Tog ett sista farväl, tårarna rann
Du slickade min hand, dina ögon var stora
Din blick var lugn, du visste, jag såg
När jag skulle trösta, du gav mig tröst
Man aldrig jag glömmer hur underbar du var
Min kära lilla hund, sov så gott
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Beklagar sorgen Betiz. Vet hur man känner när nån går bort i så ung ålder. Man tycker livet är orättvist. Ta hand om dej nu.
tack Mia! Det värmer =)
Jag har med blivit av med kompisar och några andra som jag vet vilka det är. Alla i tidig ålder pga stroke.
Man undrar varför????
Jag bodde upp till 13 års ålder i Solna. Vet att många av de jag umgicks med, idag inte finns längre. Knarket tog deras liv. Tack och lov har jag aldrig smakat det. Men ibland undrar man om jag hade gjort det om jag inte hade haft modet att se till att komma ifrån till fosterfamilj.
Känns ibland så sorgligt, Speciellt när man får höra att en del gått bort i så ung ålder som 14 - 15.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
#15 samma sak hände denna kille, det var droger som tog hans liv med. Det värsta var att han ringde mig för ca en vecka sedan och sa att nu var han redo och sluta och ville kolla med mig om jag fortfarande ville hjälpa honom. Då jag sa till honom att när du är redo så är jag här. Så jag har väntat flera år på den dagen, och nu när den kom, precis då skulle jag vara med i studie och vara här fram till 17:e maj ( vilket jag precis är nu)
Men så fick jag veta att han dött av en överdos, och det tog hårdare då jag visste att han var redo på att sluta, han väntade bara på att jag skulle komma hem, för det var så vi bestämt, eftersom det var lättare, jag skulle följa med honom på möten, och jag skulle vara sponsor, så att han kunde ringa mig varje gång han fick sug, men även självklart andra.
Så när de ringde och sa att han va död, då trodde jag inte på dem. för jag visste att han skulle sluta, han var redo. så det hade varit så orättvist.
en kompis sa till mig själv efter jag fått redo på att han dött att man får ju skylla sig själv när man tar droger för man vet vad man ger sig in på. Det tycker abslout inte jag, jag har många vänner som drogar, alla dessa människor är fina människor. bara för man håller på med droger så är man inte mindre värd.
och denna killer mamma höll på när han växt upp, han hade ju inte direkt de bästa oddsen.