Jag brukar säga: Emil, jag älskar dej. Vad som än händer och sker så finna jag för dej. Du kan prata med mej om allt. Precis allt!

Jag ser på honom då att han är tacksam för att jag finns.

Ja mina barn brukar ochså berätta det mesta för mig. Händer det något s är mamma bäst har jag märkt och för mig säger det även precis som det hela är.

Vi här hemma brukar kramas ofta…och säga till varandra att vi älskar varandra och att det finns ingen som är vigtigare än vi för varandra.

Ja Emil säger att jag blir aldrig arg utan lyssnar istället. Jag kan bli arg men när vi pratat genom det hela om varför så är det bra sen.
Han tycker det är bra att jag är sån. Och inte tjatar och tjatar i oändlighet om det man bråkat om.

Han vet att jag finns här. Oavsett vad som händer.

Mia om man hade haft dit tålamod. Arg kan jag bli, men det går fort över med. Tjata gör jag ofta bara för att misstagen inte ska återupprepas. Men sedan ska man ju kunna glömma och gå vidare och få nya möjligheter och chanser.

Precis. Man ska glömma och gå vidare. Tjat gör inte att de inte kommer att göra om misstagen..eller vad det nu är. De stänger av istället och lyssnar INTE. hehheh..jag vet.

Nej jag har märkt det att tjat gör inte saken bättre. Ska tänka på det nästa gång något galet händer….

Jag har alltid sagt till mina barn att jag finns här. En axel att gråta vid, eller om ni vill prata och diskutera något. Men jag är mamma och inget annat. Pengar kan jag inte bidra med, men mat ur frysen finns alltid här.

Mina pojkar har nog alltid berättat det mesta för mig. Speciellt den stora grabben. Den yngre bär det mesta inombords, men som mor, ser man att det är något som trycker honom.

Det är aldrig fel att finnas där för sina barn och tvärt om.
Tänker på en sorglig låt. Vet inte vad den heter, men den handlar om mamman som gjort ordning tårta och kaffe, sen ringer barnen och säger att de inte har tid. De har fått förhinder och hon är förlåtande hela tiden.

Det är vanligt idag att många inte bryr sig om att hälsa på sina föräldrar.

Man ska inte glömma bort sina föräldrar, tycker jag. Jag besöker min mamma och hon får gärna låna barnen med. Det tycker jag är vigtigt.

Oj, jag säjer nog en hel del till mina barn;) Men det viktigaste är nog att de vet att jag älskar dem alltid och oavsett!

Självklart ska man bry sig om sina föräldrar! Om föräldrarna bryr sig om sina barn vill säja… det måste vara ömsesidigt för att fungera:)

Det måste vara ömsesidigt. Annars sitter mor och far ensamma på ålderns höst

Man kan säga mycket till sina barn, viktigast är att stå för det man säger och visa kärlek & trygghet tycker jag.