Mest har jag vänner som lever i parförhållanden.
Men massor är dom!
Sen är jag mest vän med kvinnorna i endel fall och männen i andra.

Jag umgås egentligen inte med nån alls. Saknar det jättemycket, har inte en enda vän så pass nära avståndsmässigt så jag kan hälsa på hene/honom, mer eller mindre… Så är det då man flyttat runt en del i vårt låååååånga avlååååååånga land… :/

Jag har en del vänner som jag umgås med…men känner som så ibland att man inte rigtigt hinner med det man skulle vilja. Tiden försvinner….När man jobbar, hämtar barn från dagis, skola och sedan hem göra allt man ska göra, så blir det inte så mycket tid över för annat. Prata i telefon gör jag ofta med mina vänner.

Jag har få vänner. Men de jag har står mej nära och de kan man lita på.

Hade en många för några år sedan men "rensade" ur de som inte var mina riktiga. De som alltid skulle bestämma på deras villkor och gjorde man inte det så var man tråkig.

Tiden räcker inte heller till alltid. Precis som Pia säger.

Ja när jag var yngre så var det fler vänner som jag hade…. och så gjorde jag som du Mia rensade lite. De som är kvar är kvar…och bland dem kan jag ochså rensa ibland.

Jag umgås med få men nära vänner, men mest med min familj. Mest parförhållande och jag känner ingen annan som är ensamstående. Så jag sticker ut lite både som singel samt ensamstående mamma

jag har vänner som både är singlar och i par.. inte så många dock.. för att jag ska räkna dem som vänner så ska jag ha ett väldigt förtroende för dem. däremot har jag massor av kompisar och bekanta.

för mig är skillnaden mellan en vän och en kompis lika stor som skillnaden mellan att vara förälskad eller att älska någon..