ibland pratar jag med en vän, men hon har massa egna bekymmer så oftast blir det att man håller det inom sig tills allt brister…

Ett tag så försökte jag skriva av mig det hela som händer runt en. Men kände sedan att inte så roligt om sonen här hemma går och läser mammas tankar fast jag brukar gömma mina dagböcker väl.

skriver gör jag med.. jag har en lösenordsskyddad fil på datorn där jag skriver…

Ja..det kan ju vara en bra variant….

Jag har massor med goa vänner som jag kan anförtro mig åt och det är väldigt värdefullt!

Jag pratar mycket med Micke. Och min syster.
Men det hjälper med att skriva av sej här med er med.

Jag pratar med två väl utvalda vänner. Det underlättar! Sen så bloggar jag ju med, o där får man ur sig en massa skit - grymt skönt! :)

Pratar med familjen & vänner.

ibland tycker jag att jag har många att prata med och att stödet finns på alla håll.Jag har en tendens att hålla de riktigt tunga bekymren för mig själv eller behålla det till vissa inom familjen.Problemet uppstår då det händer så mycket att bubblan brister och jag måste berätta vad som har hänt.Men jag kan ändå föredra att lämna bekymren bakom mig i vissa relationer.Ibland vill man bara ha trevligt och på frågan hur mår du ? och hur mår barnen? så svarar man uppriktigt( men oärligt) Jo, det är bra

en dag, som idag, känns det som att jag inte har nån att prata med.Det är nog en riktig själv-ömkar-dag och imorgon känns det nog bättre!

Jag tror att det är alltid väldigt vigtigt att man har någon att prata med. När det blir för jobbigt. Man ska nog inte hålla allt inom sig.

Man ska alldrig skämmas för om man behöver prata av sig….om man har det jobbigt. Bättre blir det då man kan berätta för någon.