Min son har alltid sagt förnamnet på de jag vart tillsammans med och som det vart allvar med.

Förnamnet… De har ju redan en pappa även om de inte träffar den..

Ja, som i så många trådar annars så har jag ju då ingen erfarenhet ännu av detta . Men förnamnet hade det fått bli ju…han har redan en pappa.

Jag var med om en rolig sak här hemma. Både jag och stora sonen kallar minstingens pappa då med förnamnet…..Ja minstingen säger mamma till mig precis som sin store bror, men när det gäller hans pappa så använder han förnamnet med, fast pappan har hur många gånger som helst förklarat för sin son att han får gärna säga pappa till han.

Har ingen erfarenhet av detta. Men mina barn har en pappa även om han inte lever längre så träffar jag någon ny blir det  förnamnet som gäller.
(Precis som till mammas/mormors sambo, jag har redan en pappa och barnen således en morfar. Något som sambon till mamma surade över då stora flickan föddes, han trodde han blev morfar. Men mina föräldrar var gifta tills jag fyllde 22 )