Jag har faktiskt haft den känslan o gett mig på den med. En av gångerna gick det riktigt bra, andra gången gick det mycket sämre.

Första gången var då jag träffade minstingens pappa (som jag nu är inneboende hos). Jag tog mitt pick o pack o flyttade ner till Göteborg. En flytt på "nätta" 134 mil… Det var helt klart rätt val i mitt liv! Han var den jag önskade o längtade efter, o jag behövde verkligen komma bort från "mitt gamla liv", kan jag lugnt påstå. Visste ni ens hälften så skulle ni hålla med… :)

Andra gången var då nu då jag träffade Mr. A, som visade sig verkligen vara "att köpa grisen i säcken"… Surt, sa räven…

Men men… Denna resan har oxå lärt mig något! Inte bara en sak, inte två, utan en himla massa nya insikt har jag fått, o en himla massa erfarenheter rikare har jag blivit!

Så…
På ett sätt så är jag glad över att jag gjorde denna resan med! Det som inte dödar, stärker en… Som sagt! O tro mig, jag har blivit mycket stärkt!!! :)))

Så tack Mr. A…

Tänk så klurigt det kan bli?

Jag känner så just nu. Att bara sticka från allt. Få en fristad nånstans.
Men..jag tror att verkligheten kommer ikapp en iallafall till slut.

Mia….vi kan sticka tillsammans….eller byta du kommer hit och jag kommer dit

Jag gjorde slag i saken och flyttade "hem" igen!

18 år senare…

Men det tog nästan två år innan drömmen blev sann, krävdes mycket uppoffring och energi från allas håll.

Mycket känslor och tårar men jag tror ändå att mitt beslut var det rätta och för mig känns det jättebra just nu!

Nytt jobb, ny lägenhet, barnomsorg och till å med lite kärlek på köpet;)

Kanske inte skulle rekomendera att flytta med två tonåringar och en liten men…om man strävar mot samma mål så går det!

Fastän de stora kanske inte är redo att hålla med än så har deras möjligheter förbättrats betydligt!

Kan bara beundra er som har gjort det….flyttat till något helt okänt mer eller mindre……Är inte mogen att kunna genomföra det själv än, men kankse en dag!!

Det gjorde jag för snart 5 år sen… Jag var så trött på min gamla hemstad, min äldsta son hade varit mobbad hela sin skolgång där så jag sökte lägenheter på nätet i hela sverige. första veckan fick jag svar från degerfors och markaryd så jag singlade slant om vilket jag skulle välja… det blev degerfors. så jag ringde upp bostadsföretaget och tackade ja till lägenheten osedd. 2 veckor senare åkte jag och skrev kontrakt (första gången jag varit i värmland), och 10 dagar senare flyttade vi in..

det enda jag ångrar med flytten är att vi inte gjorde det flera år tidigare! barnen fick kompisar direkt och jag lärde känna alla grannar inom nån vecka och sedan deras vänner… flera av dem umgås jag fortfarande ganska intensivt med:)

Jag har inte flytt från nåt. Snarare så att mitt X flydde härifrån för två år sen. Då hade vi varit gifta 25 år.
Känns som att äntligen bli fri!
Jag kan andas igen och barnen fick luft under vingarna!