Det skulle aldrig jag klara av. Syskon ska växa upp ihop tycker jag. Om jag inte fick bägge skulle jag nog avstått bägge istället och träffat dem så mycket jag kunde…

#1 Kan hålla med dig om det. Hade en kamrat när jag var lite. Hennes mamma tog hennes lillasyster och flyttade till Finland och hon stannade kvar hos pappan. Tyckte synd om henne och lillasystern.

Jag tycker inte det låter som nån bra lösning. Inte rättvist mot barnen. Det är nog mer en grej som vissa föräldrar tar till för att dom sätter sitt eget välmående före sina barns välmående. Dom klarar inte av att "förlora allt", så då delar dom på barnen…

Hur sjyst är det mot barna egentligen? Jag har barn som lever åtskilda, men då pga att dom har olika pappor. O jag ser hur det sliter i dom, o kan inget göra åt det. Hade jag fått välja så hade mina barn bott tillsammans, under samma tak! :) Utan att blinka!

När min ena syster som har 2 pojkar (olika pappor) skilde sig från sin man så behöll hennes man båda barnen. Han ville inte att  de skulle delas på trots att bara den yngste var hans. Så den äldste pojken bodde  hos sin styvpappa i veckorna, var hos sin mamma varannan helg och vid sin biologiska pappa de andra helgerna. Alla storhelger har de firat med våran familj, både pappan och barnen.

Stora pojkens födelsedagar har firats hemma hos styvpappan och vi alla i vår släkt har varit där och grabbens biologiska pappa med sin nya och deras dotter, farmor, farfar, styvpappans mamma och syskon. Så hans kalas har alltid varit gigantiska;)

Det har funkat jättebra för dem. Nu är pojkarna vuxna och flyttat hemifrån och syrran är tillbaka hos sin exman efter att gift om sig, skilt sig, förlovat sig, separerat:)

Absolut aldrig om jag har altenativet att inte låta det bli så.

Hoppar in i den här tråden då jag verkat hamn i en situation där modern kommit med idén att dela på barnen.

Jag är pappa till 2 tjejer på 2½ och 4½ år, De bor växelvis varannan vecka hos vardera förälder sedan separationen i februari i år, vilket enligt mig fungerat jättebra.

Nu till någonting som jag inte riktigt förstår alls. Modern ringde mig och sa att den äldsta dottern mådde dåligt och inte ville till pappa. Inte varför hon mådde dåligt utan att så var det bara.  Så då fick jag ett förslag om att vi kanske skulle låta den äldsta dottern bo i veckorna hos mamma och bara hos mig varannan helg.

Ställer mig synnerligen starkt frågande till det här då äldsta dottern sagt precis samma sak hos mig att hon inte vill till mamma, men jag har då inte sagt det till modern utan mest förklarat för barnen att så här har vi det i vår familj. Vänner och bekanta jag pratat med om hur barn uttrycker sig på detta sättet har sagt att dom gör just det. Uttrycker sig. I övrigt så mår dom bra, busar, skrattar å har galna upptåg som barn ska göra när dom är i den åldern. Att dom mår dåligt hos modern och att det då uppenbarligen är mitt fel?? Kan jag liksom inte riktigt förstå.

Till saken hör nu då att modern vill splitta på barnen, så varannan vecka är det tänkt att jag bara ska vara med yngsta tjejen och varannan helg kommer jag då båda tjejerna bo hos mig. Medans äldsta tjejen då ska bo hos sin mamma alla veckodagar.

Detta då den äldsta tjejen mår dåligt, är ledsen hos mamman. Vad jag inte riktigt förstår är hur hon kommer må bättre av att inte få träffa sin syster lika mycket och hur den yngsta tjejen isåfall reagerar på det hela…

För mig är hela den här idén absurd då barnen mår bra när dom är hos mig och umgås med släkt och vänner. Om dom mår dåligt hos sin mor så är det ju inte mycket jag kan påverka under den tiden dom är där.

Barnen ska växa upp tillsammans anser jag. För att dom finns där för varandra.

Nåja, jag behövde nog skriva av mig och skulle väl kunna skriva hur mycket som helst. Men de får räcka.  =)

#6 Vill hälsa dig välkommen hit!!

Ja i det du skriver så verkar det som att den stora dottern säger samma sak till dig som hon säger till mamman. Men du har istället förklarat för henne medans mamman då gör på annat sätt. Har du sagt till mamman att hon även har sagt så till dig att hon mår dåligt och inte vill åka till sin mamma? Kan du prata med hennes mamma om detta hela? Kankse borde ni sätta er ner och prata igenom det hela istället för att göra som mamman gjorde. Hitta en bra lösning och inte ta några egna beslut som mamman verkar ha gjort. Tycker ändå om det nu ska vara så som mamman vill att ni ska vara överens om det hela och att du då får reda på anledning till varför dottern mår dåligt. Det är även dit barn och jag tycker att du har rätt att veta.

Kan det vara så att barnen helt enkelt behöver mera tid på sig för att vänja sig vid detta hela? Då tycker jag att ni ska hålla er fast vid det att de är varannan vecka hos dig och varannan vecka hos mamman för att få det att fungera och bli som en rutin för barnen. Skulle det senare absolut inte fungera så kan ni ändra på det, men du verkar tänka på dina barns bästa och att de ska få växa upp tillsammans.

Hej Jepson och välkommen hit!

Jag håller helt med dig om att det bästa är att fortsätta som ni gör. Att dela på syskon är för mej helt otänkbart.

Flickan beter sig ju som du säjer likadant hos dig så det är troligtvis en fas hon genomgår just nu. Det kommer nog troligtvis ändra sig så småning om när hon inser att hon inte kan ha bägge föräldrarna på samma ställe..

Gör allt du kan för att inte dela dem om den nuvarande lösningen funkar för dig och hos dig!

#7

Tack

Pratade med mamman idag då hon sa detta som jag skrivit så det kom som en blixt från klar himmel ungefär..

Min äldsta dotter mår inte dåligt, inte hos mig iaf, men har sagt att hon inte vill till mamma. Och hänvisade just till att barn säger så.  Detta sa jag till moderna under dagens samtal och hon sa bara att ja, de visste jag att du skulle säga men jag tror dig inte alls..

Om det där med att man inte vill till den "andra" förälderna är en fas hon genomgår. Vilket jag tror det är då hon inte är de enda barnet i världen som uttryckt sig just så.
Så hoppas jag att modern förstår att dela barnen, bara för att dottern säger att hon vid 4 års ålder inte vill till den "andra" föräldern inte är en särskilt rimlig lösning. Känns mer som att dottern vill testa gränserna för vad hon kan få och inte få igenom, genom att spela föräldrarna mot varandra. Jag kör ju på med "samma regler och rutiner" för barnen som vi hade gemensamt innan separationen. Om modern gör detsamma vet jag ju inte.

Nu har ju precis semesterperioden varit då det blir mycket koncentrerade veckor och uppenbarligen en del varierande läggdagstider. Men då separationen var i februari så är det ju inte många månader de har haft på sig. Så jag tror att de behöver mer tid för att vänja sig.

Nu börjar dagis på måndag igen och då blir det mer bus med kompisarna. Och komma in i rutinerna igen kan nog vara bra.

Jepson:

Hej Jepson o välkommen till oss på singelföräldrar! Extra kul med en kille här ibland oss… Det har vi inte alltför många, tyvärr… :)

Vad det gäller din frågeställning då…

Jag tror inte att din dotter mår dåligt av att bo hos dig, varannan vecka, så som hon gör nu! Tvärtom så tror jag att hon faktiskt mår riktigt bra av det. Dock så är det så att hon är 4½ år, o i den åldern har man en massa tankar o funderingar… Men jag tror inte att hon menat (till mamman) att hon vill vara så sällan hos dig (som mamman föreslår)… O jag tror heller inte att det vore nån speciellt bra lösning!

Det är ju oxå, som du säger, viktigt för barnen att inte splittras ifrån sina syskon. Jag vet hur det är, jag bodde sådär då jag var 4 år, först hos båda, men sen bara hos mamma (o hos pappa nån helg då o då)… O det var nog aldrig det optimala för mig!

Jag tror inte att det vore speciellt klokt att, just nu, ändra på ert umgänge, utan jag tror nog mer på att ni ska försöka "rida ut stormen" ett tag… Alla har vi våra perioder, så även barn! Men det verkar ju inte på något sätt som att nån av töserna inte skulle vilja bo hos sin mamma o pappa lika mycket som dom gör idag… :)

Alla har vi la, då vi varit barn, haft önskemål att bo hos den andra föräldern (vi som växt upp med skilda föräldrar), men man ska inte låta ett barn bestämma över var dom ska bo, på det sättet! Inte om det är normala familjeförhållanden (en annan sak om barnen far illa hos nån av föräldrarna)!

Jag tycker det är fel av barnens mamma att ta det som hon gör med dotterns förfrågan… Hon borde istället, precis som du gör, ha förklarat för tösen att: "så här har vi det i vår familj", istället för att göra så som hon istället gjorde…