Beror på vad det handlar om.

Är det sina barn kan man älska, glömma och förlåta oavsett vad det handlar om.

I ett förhållande så är nog otrohet det enda jag inte kan detta med.
Annars försöker jag att förlåta, glömma och älska.

Jaaa…ens barn kan man älska, glömma och förlåta….Men tror inte att man kan göra det i ett förhållande med allt.

Nä inte allt i ett förhållande. Men mycket.
Det beror ju på hur pass starka känslorna är med. Det spelar in så mycket i det hela.

Jaaa..älskar man den man lever med så förlåter man nog mycket, men det ska finnas en gräns med.

Absolut en gräns ja. Annars så kan den andra bära sej åt hur som helst.Och ändå veta att den blir förlåten.  Man blir tagen för givet då kanske.

Jaa…tyvär blir man ju det då…

Älska och förlåta, ja… både när det gäller barnen och en ev partner… men glömma är svårare.. även om man vill glömma så finns det ändå kvar i tankarna…

Ja ingann…och det kan tära sönder.

precis.. hur gärna man än vill glömma så kan man ju inte tvinga hjärnan till det:/

Men har man förlåtit om man inte kan glömma?

Lögner är något jag har svårt att förlåta…

förlåta är något man gör medvetet… att glömma styrs av hjärnan…

Jag tror så här att när det gäller barnen är det Ä&G&F.
Men jag tror även att när det gäller, som mig, att det är lätt att förlåta någon närstående människa, genom att tänka -han mår inte psykiskt bra just nu. Detta har inträffat… Men det börjar vara för mycket förlåta… det är bara inse fakta att man kan inte förlåta i tid och evighet och lura hjärnan…- det kan inte bli bättre.
Den tid som var då och den tid som är nu - tja det är 2 olika tidevarv även för kroppen

usch vad jag svamlar… hoppas det finns någon som förstår mitt svammel:)

Men till slut orkar man inte längre………..