Tänk så olika barn är… Mina önskar sig ingenting i julklapp istället.. De tycker de kan få något när jag har mer pengar istället;)  Självklart får de julklappar ändå *s*  sen vi flyttade hit får de faktiskt mer julklappar än när de var mindre:) det finns en fond här i samhället som man kan söka om man är ensamstående och dålig ekonomi som hjälp till julklappar och julfirande… det är endast vi som bor inne i själva samhället som kan söka och beloppet varierar beroende på hur många som söker.. de senaste 2 åren har jag fått 600 kr/barn därifrån;)

Barnen blir lika glada vad de än får så ofta blir det nyttoprylar men förra året bad jag dem välja något de ville ha för 1000 kr var och då valde de mus, musmatta (specialsaker.. bara en musmatta kostade 300 kr och har 2 års garanti)) och fårskinnsfodrade hoodjackor… Så jag hoppas fonderna är lika höga i år så de kan få något som de verkligen vill ha…

Jag har med tidigare år sökt från fonder. Nu ligger jag nog för mycket över de beloppet för att kunna få något, men är glad att de som verkligen behöver och har det sämre än jag får det. Det kan vara en räddning för många och det är jag glad över. Sedan finns den allmänna fondboken. Tror att du Ingann skulle kunna få en del från andra fonder med pga. din skada samt att du är ensam med barnen och lever på det minimala. Hör efter med diakonit i kyrkan de kankse kan ha en sådan bok eller vet andra fonder där man söka. Även kuratorer kan veta sådant. Tänker speciellt på din värk, kan du inte få betald från lanstinget att du får åka iväg på någon sådan där badställe eller något liknande där de gör så att din värk kanske blir lite bättre om inte annat så för stunden. Där du blir ompyslad. Det fanns en tråd om detta för ett tag sedan på existens  där det stog om ett ställe dit man kunde åka. Nu finns säkert inte tråden kvar längre för det var för ett tag sedan. 

Bara det där att kunna unna sig något extra ibland kan var helt underbart.

Stora fondboken finns på biblioteket men de flesta fonderna är stadsbundna tyvärr…

O skulle jag hitta nån där jag fick en rekreationsresa betald så skulle jag iaf inte ha barn/djurvakt så det funkar inte ändå…

Däremot skulle jag inte ha nåt emot att hitta en fond som hjälper till att hitta arbete åt nån som bara kan använda en arm  Bara ett litet deltidsjobb skulle förbättra min ekonomi avsevärt och dessutom skulle jag få komma hemifrån en stund.. Men tyvärr så vill ingen arbetsgivare ta emot mig när jag har den här nervskadan  Inte ens helt gratis:(

Du är så gullig som tänker på mig, Pia! Jättekram!

Ingann…Kan inte AF hjälpa till med det där att kunna hitta ett jobb så?? Vet ju att det är flera människor som är ute och arbetar med olika funktionsnersättningar. En kille som jobbade på ett ställe där jag praktiserade hade någon form ut av medfödd funktionsnersättning, men tror att kommunen hade hittat en plats för han. Han fick ju betald som en vanlig arbetare har jag för mig.

Här i Gbg så finns det något som vårdcentralen har för de som är hemma då, att man kan tillsammans gå på olika saker som promenader m.m Tror det heter hälsoteket. Även kyrkan kan ju ha vissa grupper som träffas och det behöver ju just inte handla om att man är kristen om man är med i de grupperna utan alla har ju rätten att vara med ändå.

Det som kan ibland hjälpa är att man kommer ut lite. Får nya kontakter och de kan göra så att en ny port öppnas som en väg tex. till ett jobb. Många vill ju inte arbeta deltid så där skulle du har en stor plus för du vill det.

Det var ju på ett sånt jobb jag jobbade. Där folk arbetsprövar med olika funktionsnedsättningar.
Man behöver ha det där sociala om så bara för att par timmar varje dag.
Man bestämmer ju lite själv hur mycket man tror att man orkar jobba.

Vi har haft samverkan med af och f-kassan om arbetsträning tidigare men ingen har lyckats hitta nåt som funkar.. jag var på lasarettskiosken ett tag i enköping men där fick jag bara göra tunga saker (plocka disk, bre mackor od) trots att de visste att jag inte fick eller kunde så det funkade bara 2 dagar:( sen skulle jag vara på en butik där de ville att jag skulle ta emot leveranser och packa upp så det sa f-kassan ifrån direkt…

här har f-kassan, af och jag gått igenom hela gula sidorna för vårat samhälle + 2 kommuner inom nära pendlingsområde men ingen vill ta emot mig:(

nackdelen för mig är väl att min högerarm (är högerhänt) inte klarar att lyfta mer än en liter mjölk en bra dag… dåliga dagar klarar jag inte ens att lyfta kaffekoppen.. sitta vid datan klarar jag några minuter i taget och sköta musen *inga snuskiga tankar nu Mia* (med en liten kudde som kim sytt under armen för att lindra värken av att ha den mot bordet) men sen måste jag ta en paus… skriver på tangenterna gör jag uteslutande med vänster hand…

jag har fått för mig att jag skulle klara fler saker med en protes men amputation är inget alternativ enligt läkarna när jag frågat tyvärr… när man ser folk på tv med proteser så är ju de jätteduktiga på många saker…

det enda positiva nu är att jag slipper oroa mig för att även sjukersättningen ska försvinna så jag måste gå på soc… förra veckan fick jag veta att jag har sjukersättning tills vidare eftersom läkarna bedömmer att min arbetsförmåga är borta för all överskådlig framtid.. annars skulle det varit omprövning i december, vilket jag oroat mig för med tanke på alla som blir utförsäkrade nu…

#6 Hur hade de tänkt sig på denna ställe du var på….De visste om att du just INTE kan göra sådant jobb som de satte dig på. Ja vissa försökre utnytja andra till 100% fast det vet att det här får just/eller kan inte personen göra.

Kan förstå att du har väldigt ont och att det där är allt annat än lätt att ha som du har det just nu. Hoppas bara att de en dag ska hitta ett jobb på några timar som du kan utföra så att du kommer ut och får se lite annat osv.

ägaren till kiosken hade fått info av min kirurg om vad jag fick göra eller inte göra men hon vägrade låta mig stå i kassan vilket var det jag eventuellt hade klarat av en stund… själv tyckte hon det andra jobbet var så tråkigt så det fick jag ta hand om…  var där inga kunder så läste hon hellre tidningen sittandes på en pall bakom disken än att hjälpa mig… "det kunde ju komma kunder"…

andra dagen kom min kirurg ner precis när jag torkade borden så då hann han prata med mig…  han hade varit nere tidigare när jag stått i köket med mackorna och chefen hade då sagt att jag hade rast…  det enda bra med det var att hon inte fick några nya arbetstränare efter det..

ja, jag hoppas att det dyker upp något nån gång:) hoppet är ju det sista som dör. synd bara att det inte bedrivs så mycket forskning om neurologiska skador.. samtidigt förstår jag att det är viktigare att forska i dödliga sjukdomar så det får man räkna med att det inte forskas på mindre allvarliga saker i samma utsträckning…

 Fy vilken ägare. Tur att de kom på henne. Jobba kan hon väll göra själv som var fullt frisk och inte utnytja de som är där för att arbetsträna. Hon hade kunnat låta dig sköta kassan samt vila imellan. Man ska behandla de som kommer utifrån väl, för det är då man får ett bra rykte samt kan hjälpa folk och på det sättet vara en medmännsika!!!