Enligt lag tror jag att barnen kan bestämma det själva redan vid 12 års ålder…Om jag inte har fel. Men sen beror det på hur pass mogna de är.
Och jag tycker det handlar om mognad för att bestämma det.
Min son flyttade hem till mej på heltid när han vart 12. Och då kunde hans pappa inte säga nåt om det.

tingsrätten lyssnar mer på barnen från 12 år, men bestämma kan de inte,

tycker det så långt det är möjligt ska vara föräldrarana som gemensamt bestämmer, låter man barnet bestämma så blir det nog jättejobbigt för barnet, de aldra flessta barn älskar ju båsa föräldrarana och vill göra bägge till lags, sen finns det ju situationer då barnet verkligen visar vad de vill och då får man väll lyssna till det om det är möjligt, bara för barnet vill något så betyder det ju inte att det är realistiskt,

Ja tror ochså det handlar mycket om mognad. Viktigt att det blir bar, att man sammanarbetar m.m

Mia: Hade ni tidagare då sonen varannan vecka??

Förut var det en gräns på att rätten kunde ta hänsyn till barnets vilja efter de fyllt 12 år men det är borttaget sedan flera år.. Nu  lyssnar de på barnen och tar viss hänsyn till deras vilja oavsett om de är 6 år eller 15 år. Det beror helt på hur mogna barnen är och förstår vad det handlar om och vad som blir resultatet. De har faktiskt (sent omsider) kommit på att barn mognar olika fort och att det inte går att sätta en åldersgräns på mognad:)

Pia..innan hade vi varanann vecka ja. Men han var oftast hos mej ändå.
Vad bra att de tagit bort den gränsen. För det är ju som du säger ingann att barn mognar olika.
Och jag tror det är lika viktigt att föräldrarna är ense om vart barnet ska bo. Och att de tar hänsyn till vad barnet vill.

Min stora dotter som nu är 10 år har provat på olika typer av boende hos mig och sin pappa. Det är hon som har velat men jag och pappan har disskuterat det och bestämt i slutändan hur det skulle bli. Oftast har det blivit som hon ville ändå men vi har disskuterat fram hur och vi anser är bäst för henne. Och försökt göra klart för henne att hon inte kan ändra sig om några dagar igen när pappa är "dum". Hon har bott hos mig, sen varannan vecka, sen hos mig igen och nu bor hon hos pappa.

Gränsen kan ju vara bra på det viset att om barnet t ex vill bo hos den ena föräldern men föräldrarna inte kommer överens och den andra föräldern vägrar och sätter sina egna behov och viljor framför barnets… så får ju barnet vara med och bestämma när det fyllt tolv. Tyvärr finns det ju sådana föräldrar även om de förhoppningsvis inte är många

#6 Det är den gränsen som är borttagen:) Jag tycker det är jättebra att de tagit bort den eftersom barn mognar så väldigt olika…

En kompis till mig har 2 söner, 9 och 13 år och 9-åringen är mer mogen än vad 13-åringen är, men om gränsen hade funnits kvar hade barnen bott hos sin mamma som 13-åringen ville för han tyckte synd om mamma… 9-åringen däremot kunde förklara bättre hur de hade det hos bägge föräldrarna och att det var pappan som tog nästan allt ansvar över deras dagliga omvårdnad..

Jo jag håller med dig på att barn mognar olika fort. Vår dotter började bo varannan vecka när hon var 6 år för att hon ville det och vi ansåg att hon kunde få prova. Jag tycker att man ska ta hänsyn till barnens ålder och mognad. Missuppfattade nog…är lite trög idag. Tänkte att det är dumt att de tagit bort gränsen för då får ju inte barnen vara med och bestämma…men det får de ju ändå fast beroende på deras ålder och mognad. Hihi sorry..som sagt är jag lite trög idag.

#8 haha ja, det är lätt att missuppfatta ibland.. jag kanske inte skrev så tydligt heller:)

Det låter jättebra att du och pappan kan samarbeta gällande dottern… Fler borde ta hänsyn till barnen och inte bara försöka köra över den andre:)

Precis men det krävs att båda fösöker…I början när dottern var yngre vi bestämde oss för att hålla en god relation för dotterns skull så sattes tålamodet på prov ibland och man fick ta ett djupt andetag och räkna till tio för att inte säga vad man tänkte. Nu går det bra.

Pappan till de två små kan vara lite svårare men vi försöker båda två vara vänner för barnens skull. Det är de som blir drabbade värst om vi bråkar.

Ja tyvär är det ju barnen som blir darppade om det inte fungerar mellan föräldrarna. Min Anton tror ju fortvarande att det är bara åka med sin pappa om han skulle känna för att vara pappa en stund. Förklarade för han att du kan inte åka med pappa hur som helt. Dels för att du inte känner han så väl och jag vet inte hur han skulle ta hand om Anton. Sedan hur skulle jag få tag på Anton om det skulle hända något så att han vill hem…Har ju ingen körkort eller bil så kan inte åka iväg och hämta han hur som helst.

Sedan Ibbes pappa ja han verkar vara spårlöst borta. Inget intresse ang. sonen längre då jag vägrade "försörja" han längre. Ja han insåg att jag är ingen bank utan nu får det liksom räcka. Ja enligt han var det inte så farligt att jag batalde det ena och för det andra för han under månaden då han inte kunde hanskas med pengar utan gjorde slut så sina samma dag de kom. Sedan lovade han alltid betala tillbaka…Ja så inte röken ut av de pengarna….Så ja jag tänker inte betala mer till Ibbes pappa så att han kan komma och träffa sonen. Har han inte mat hemma eller pengar till resorna får han vara hemma då och inte ha kontakt med sonen för han är för snål till att kosta på sig några samtal till sonen under månaden.

Jag har alltid varit villig till att försöka att barnen ska ha båda sina föräldrar vilket är viktigt men att bli utnytjad…neee då får det liksom vara.

Nä det är sant. Det måste ligga i pappans intresse att träffa sina barn. Han är en vuxen människa och får fixa det själv ju, det är inte ditt ansvar och man kan ju inte tvinga någon.

Intresset från pappan till de två små har väl inte varit så bra men det har blivit lite bättre…nu har han dem varannan helg.

Här är en till utan körkort och bil…skönt att höra att jag inte är den ända mamman utan körkort. Har min cykel

#12 Ja samma här. Är en glad ägare till en cyckel jag med. Men det är ju bra att pappan har börjat intresera sig för barnen.

Ja det är inte det lättaste när man inte har körkort, men just nu tillåter inte ekonomin att ta det heller som jag hade planerad. Sedan behöver man ha någon att köra med osv.

Vi kankse borde ta med barnen och ta en cyckel semester till sommaren

Haha ja det hade varit kul, men tror inte de små barnen hade pallat cykla speciellt långt haha.

När jag är ute och cyklar i motvind och regn så tänker jag hur mycket jag gör för miljön och min figur haha. Dessutom håller man igång hjärta, blodcirkulation m,m. Och helt ärligt en fin vårdag när fåglarna kvittrar och solen lyser och det precis har regnat så det doftar sådär gott så sitter jag hellre på cykeln än i bil…man ska försöka se allt positivt .

Min ekonomi tillåter inte heller körkort just nu. Men om jag skulle få körkort så hoppas jag att jag inte blir en sån som låser in cykeln för gott.

Förlåt nu kom vi lite av ämnet.

#14 Gör inget att vi kom av ämnet lite!!

Det finns ju cyckelnvagnar man kan köpa och ha barnen i.

Ja det är ju så här att man får ju många gånger kämpa när man är ensam. Jag brukar tänka som du…det är bra motion….Minstingen brukar jag ha sittandes bak på cyckeln. Har cycklat med blöjpaketer med mig samt en massa påsar när jag har varit och storhandlat. Hem har jag fått allt….. Fast vissa har tittat efter en….

#12 jag har inte heller körkort  Inte ens en cykel faktisk utan jag får gå dit jag ska… tur att vi bor i ett litet samhälle med gångavstånd till allt:)

#12 Välkommen i "klubben"  hehe .

Ja vi är många här utan körkort……