I början så vill man ju klara sej ensam som man gjort innan. Man vill nog inte lägga på för mycket på den andra. Det beroende på hur relationen är.

Men när man bor ihop…så tycker jag gott man kan hjälpa åt med allt.
Är man inte sambo kanske det är svårt..

Jag har nog haft svårt att dela på den "bördan" när jag har levt ihop med någon. Med Ibbes pappa blev det så att pojkarna ja det fick hänga med mig vart jag än nästan skulle men samtidigt så visade inte han något större intresse för barnen.

Man blir ju så självständig när man levt själv och fått ta hand om allt.
Jag har med svårt att släppa taget utan ska klara allt själv. Men det får man nog bättra på OM man nångång blir sambos igen.

Ja tror det med Mia…att man får släppa på det där hela lite om man råkar flytta ihop med någon igen….Annars kommer det inte fungera.

Nepp…då sticker nog karlen ganska snabbt. Jag fick höra det med i somrars att "du ska klara allt själv". Tro fasen det….nrä man inte kännt varandra så länge. Jag lägger inte ner allt bara för att man träffar en karl.
Men vid samboskap så får man nog tänka efter.

Jaaa…man är ju liksom van att ta allt själv. Men det borde ju männen ochså vara som har levt eller lever ensamna….Det gjorde han väl innan ni träffades??

hahaah Pia..inte länge han vart själv ju. Sökte med en gång.

Ja just det. Ja men ibland så är det bättre vara ensam ett tag innan man söker för annars så ersäts det gamla med något nytt och inte bra det heller.

Tja, bra dam reder sig själv! Jag är nog ganska självständig även om jag börjar längta efter någon att så att säga dela bördorna med. Men var hittar man drömkillen som kan smälta in i min redan etablerade familj på ett bra sätt? Vi har ju våra vanor (och ovanor) och få ihop barnen och en kille, nja jag vet inte.
Jag är den typen om överhuvudtaget har svårt att be om hjälp. Är van att sköta allt själv, gjorde det delvis som sambo och särbo också. Men så här i efterhand så kan jag nog säga att mycket var självförvållat. Jag har ganska stora krav på mig själv och vill ha kontrollen. Dumt- jag vet men sån är jag.

#9 Känner igen det där Ja inte alltid lätt hjäpa om man inte vill ha hjälp.

Jag har också tagit det mesta själv när vi levde ihop. Han hade inte intresse av att hjälpa till om inte jag bad om det och tillslut slutade man göra det. om jag skulle träffa någon nu så skulle jag nog upskatta om han ville hjälpa mig…MEN jag hade nog haft svårt att ta emot hjälpen för att man är så inrutat på att ta allt själv.

Ja tror väldigt många både män och kvinnor som lever ensamna är vana att ta hand om det mesta ensam.

Jag har gjort det mesta själv faktiskt… Jag har inte haft direkt händiga karlar heller så det har varit lättare att göra allt själv än att instruera nån annan

Ibland kan det vara så ochså Ingann

#13 Instämmer. Har inte heller lyckats hitta händiga karlar. Exet önskade sig en skruvdragare en jul. Men det var jag som använde den. När vi flyttade isär hade han fortfarande inte använt den haha

Jag han tjata på min ex i ca två-tre månadestid om gardinstången i köket. Fästen skulle bytas. Ja inget hände så klart….ja sedan tog jag och fixade detta själv och ja det tog mig ca en kvart.

Men nu är jag nyfiken…..Skulle gärna höra en mans åsikt om detta hela med. Hoppas de frågar sig fram.

Ja det hade varit kul. Det finns skitbra män där ute också…inte för jag hittat dem , men de finns.

#17 Konstigt nog har jag med haft oturen att träffa på de som inte har varit den bästa sorten…

Ja antar att de finns kvinnor med som inte alltid är det bästa sorten.

Ja vad kan man göra annat än söka vidare…..och hoppas helt enkelt!!!

Jag önskar jag kunde hitta en händig karl nu när jag har min armskada:)

Ett av mina ex skulle förlänga en lampsladd en gång så jag sa att det fanns sockerbitar i verktygslådan… Efter en stund kom han tillbaka o sa att det inte fanns några o undrade varför han inte kunde ta en i skafferiet istället haha

Hahahaha den var bra!

#19 Ha ha ha

#19 Ja jösses!

Jag ska inte påstå att jag är speciellt händig (det tar tid men får jag klura på det så vet jag hur jag ska göra) men lite kan man ju. Hänga hyllor, räta till ett upprört avlopp, snickra lite, måla lite, kakla (såklart ), löda litegrann. Men jag vet i alla fall vad en sockerbit är.

haha ja, jag trodde faktiskt att alla vuxna visste vad en sockerbit var när man håller på med sladdar men tydligen hade jag fel *s*

#23 Det trodde jag också, att alla vuxna visste. När jag lärde mig vad en sockerbit var så reagerade jag också så…vaddå ska du ha socker när du skruvar sladdar?!….Men jag var typ 12 år då hahaha. Tack du gav mig dagens skratt med den 

Ja…man borde veta i vuxen ålder var en sockerbit är. Jag kan skura m.m lite så jag överlever. Förra helgen åkte fästen upp för den ny gardinstången med hjälp ut av skruvdragaren som min pappa köpte mig i julklap för måna år sedan. Kan bara säga att det har varit kanon Så han visste vad han gjorde när han köpte den till mig.