När Emil vart mindre så höll jag gråten inom mej tills jag vart ensam just för att inte göra honom ledsen. Kunde stänga in mej på toan.

Nu när han är nästan vuxen har jag gråtit många gånger inför honom.

Tror det är viktigt att visa att man kan visa att man är ledsen.

Jag gråter ofta inför mina barn.. De vet att det inte beror på dem utan på min värk..  De skulle nog undra mer om jag låste in mig någon stans tror jag…

MIna barn har alltid sett mig gråta eller skratta. De har alltid sett igenom min fasad

Jag försöker nog hålla det inom mig tills jag är ensam… Men det funkar inte alltid och jag tycker egentligen att det är viktigt att barn får se att det är okay att tillåta sig att känna alla känslor och att släppa fram dem…

Jag gråter likaväl som skrattar inför barnen. Dom har lärt sig att vara öppna med sina känslor vilket jag tycker är enormt viktigt. Jag är en känslomänniska rakt igenom vilket jag tydligen nedärvt ganska bra;)

Jag gråter inför mina barn, beror lite på vad det gäller. Vissa saker som jag blir ledsen för försöker jag nog hålla till jag är ensam. Men jag tror det kan vara bra att de ser att man kan bli ledsen även när man är vuxen.

Jag gråter inför mina barn, men sedan brukar jag även tala om varför, för de är ju inte orsaken till det hela.

#7 Nä det är nog viktigt att förklara varför och att det inte är de som är skulden till att man är ledsen. Men oftast förstår barnen att man kan vara ledsen även som vuxen. Mina barn försöker trösta mig, och när de använder de ord som jag använder när jag försöker trösta dem så kan jag oftast inte låta bli att skratta. De låter så vuxna då hihi

Ja samma är det med min Anton, han tröstar mig med då jag är lessen….och med ord jag brukar använda.

Barn mår bra av att se att även föräldrarna kan bli ledsna.

#10 Ja viktigt nog att de även kan se den sidan ut av en.