Så länge pappan/mamman inte utgör någon fara för sina barn så tycker jag helt klart att barnen har lika stor rätt till båda sina föräldrar!

Jag skaffade ensam vårdnad genom att ljuga faktiskt… Men inte om pappan utan för honom…

Anledningen var att pappan inte velat ha kontakt med sonen på ca 6 år och jag flyttade till annan ort.. Jag kunde inte se vitsen med att han skulle bestämma vad vi gör bara för att jävlas med mig när han under så många år skitit i sin son trots att han bodde knappt en km ifrån

När jag lurade honom till att skriva på papprena så tog han upp kontakten igen och lovade sonen (då 8,5 år gammal) att aldrig mer släppa honom…  De skulle träffas varje månad och prata i telefonen varje kväll!  6 dagar höll det löftet och nu har det gått 5 år dedan dess utan ett ljud…

Förra veckan ville dock sonen skriva ett brev till sin pappa och skicka ett foto på sig som tonåring så jag ringde folkbokföringen och tog reda på adressen…

I brevet skrev vi ner adressen, telefonnumret och sonens mobilnummer men han har till sin besvikelse inte hört ett ljud

Så jag känner att behandlar man sitt enda barn på det sättet så förtjänar man inte att vara pappa!

#4 Jag förstår att du då valde att ansöka om ensam vårdnad.

Det är ett knpigt ämne det här. Därför är jag intresserad av att höra hur folk uppfattar det.

Jag har ensam vårdnad på min store son. Pappan begärde aldrig någon delad vårdnad…..Så då fick jag det automatiskt. Sedan anser jag inte denna pappa som lämplig vårdnadshavare då han tänker på sig själv först och sårar sonen och ringer han då det passar han. Ja sonen ska finnas för han men han ska inte finnas för sonen. Sådant gillar jag inte. Det handlar om ett barn och hans behov och känslor….

liwa: jag ansökte hos tingsrätten 5 ggr men fick avslag med motiveringen att "pappan inte fysiskt skadade barnet"..  Helt sjukt! Jag hade ändå bevis för att han hade vår då 1-årige son med sig där de rökte hasch i samma rum som sonen..

Till slut såg jag ingen annan utväg än att lura honom till att skriva över vårdnaden på mig…  Iofs så var det inte helt osant det jag sa om att sonen inte skulle få åka med på sklutflykter mm men jag överdrev ganska kraftigt

När vi flyttade till annan ort hade jag sån tur att jag fick sonen skriven här utan pappans godkännande:) Han trodde nog att han kunde jävlas med mig genom att inte lösa ut papprena från folkbokföringen, men tack vare det skrevs sonen på nya adressen direkt

Trots allt han gjort så har jag försökt underlätta allt för honom genom åren… När han kom hit och gav mig vårdnaden så tog jag ledigt en dag från skolan till sonen så de fick umgås en hel dag och jag lät honom sova över i mitt sovrum medan jag själv sov på soffan…  För oavsett vad jag tycker om honom så är han ändå far till mitt barn och vill sonen ha en relation med honom så hjälper jag till för min sons skull…