Det var självklart att dom 3 " minsta " skulle bo med mej. Dom var 20. 19 och 16 när X flyttade.
Han hade tyvärr bara råd med en 2:a så han valde bort barnen direkt känns det som. Ingen var heller intresserad av att bo med sin far.
Som det är nu så kanske dom träffas vid högtider, födelsedagar osv.

Men mitt X har valt att ha lite eller sporadisk kontakt med barnen själv.

En vända försökte X komma åt huset jag äger och menade att han skulle ha hälften. Nu gick ju inte det eftersom det var skrivet på mej och vi inte hade nåt skrivet emellan oss. Han hade kunnat försöka men då hade jag stämt honom för att han misshandlat sina barn.

Ja, jag kan vara elak och faktiskt, jag njuter av det!

Jag har ju mna två på heltid….Stora har jag ensam vårdnad på, och den lille är det dlead vårdnad på.

Nu känner jag som så att ingen ut av papporna är speciellt intreserade….Jag skulle vilja ha ensam vårdnad på den lille med. Ja med tanke på att jag kommer ändå få ta hand om han på heltid osv. Ja så ser det hela som så att varför ska jag då behöva fråga pappan om saker gällande sonen?
Fam.rätten lär vi ju inte hamna på, fast det kankse skulle vara det bästa.

Vi levde som särbo periodvis och därför hade vi inga problem med vistelsetiden… barnen "följde med" mig där jag var. Vi hade gemensam vårdnad men i praktiken var det jag som tog alla beslut…, pappan skrev på alla papper jag kom med, som val av dagis/ skola och mantalsskrivning etc.