Pia, lustigt att du haft samma tankar som jag. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att adoptera, det hugger i hjärtat varje gång jag ser reklam från Unicef och annat på tv, alla vackra barn med de mest fantastiska bruna ögon man sett, så fyllda med smärta och sorg.

Jag vet inte hur svårt det är att få adoptera på egen hand, men nog borde det vara möjligt, jag vet att man får vara fosterfamilj trots att man är ensam, men det är ju långt ifrån samma sak förstårs.

Mitt ex bror och svägerska har adopterat två barn från Ryssland, det var en lång och jobbig process, så att vara ensamstående och få lov att adoptera är nog VÄLDIGT svårt.

Jag är adopterad av min pappa eftersom mamma var ensamstående när de träffades och det är det bästa som hänt mig.

Dessutom råkar det vara så att min särbo är adopterad från Ecuador sedan spädbarnsålder och hans syster från Sydkorea likaså. Jag är omgiven av lyckliga adoptionshistorier helt enkelt.

Om du har en önskan om att adoptera som ensamstående, så tycker jag att du ska ta reda på om det är möjligt, det finns så många barn ute i världen som behöver kärlek och omsorg.

För min del är det inte aktuellt att adoptera just nu, men har en kusin som har två barn som är adopterade.

Jag tycker det är fint ut av någon att vilja ta hand om ett barn som inte är ens biologiska. Skulle jag få möjligheten så skulle jag själv göra det, men har en son som har funktionshinder och det tar mycket krafter ifrån mig då han har "specialbehov."

Jag tycker att det är många gånger väldigt höga krav på de som vill adoptera. Det är dyrt m.m Men det som jag tycker man borde se på istället är att de föräldrarna som får barnet verkligen har intresse för barnet.