Ensamstående..
Hej!
Finns det ingen annan mamma som känner igen sig om man tycker.. "man blir gravid..blir ensamstående, är osams med killen man vart tillsammans med…, man mår kanske dåligt 50% av graviditeten, sköter sitt jobb, hem och andra ev barn man har mm.., föder fram barnet utan pappans närvaro……….åh sen ger barnet mat, trygghet och omvårdnad i flera månader……….. att det känns som att barnet är "mer" mitt än hans….?!!
Det låter jätte egoistiskt, och jag kommer säkert få många arga inlägg, men jag kan inte hjälpa att det är så jag känner. :S
Min situation är som så iaf.. och jag har ett barn sen tidigare och han blir nu 6 år. (den minste är 11 månader) Jag har börjat jobba varannan helg igen, för det ingår i mitt jobb. Sen i augusti blir det att jag börjar mina tider vardagar oxå. jag känner att jag aldrig skulle få ha mina 2 barn samtidigt, om en helg ska jag jobba, då är oftast dom hos mormor och morfar. sen den andre helgen ska den ene pojken vara hos sin pappa. ( nu är det inte så att vi har börjat med varannan helg.., men sen när det blir aktuellt…).. har ngn ngt bra tips? För varannan helg kan väl inte funka för alla? :S
ska tillägga att jag vill att båda barnen ska vara hos morföräldrarna (så inte pappan har minstingen den helgen jag jobbar) för de är ju trots allt bröder å det är väl oxå till barnens bästa ifall de får växa upp tillsammans…?!Dessutom har ju mor/farföräldrar rätt att umgås med sina barnbarn..!?
jag nekar inte pappan till umgänge.., men jag försöker samarbeta med han, men han bara motarbetar och förstår inte mig..
*krångligt.. å jobbigt.. :S
En tanke som slåg mig var att kan inte papporna ha barnen en annan dag under veckan istället för helg??
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
( Den äldste umgås inte med sin pappa tyvärr.
(pappan har spårat ur totalt.. :S )
Och pappan till minstingen..vet jag inte va han skulle säga om det.. att ha han en natt på en vardag ist.
Tror inte ens han e så "intresserad" av att ha det så.. för då skulle han ju inte få ha han så mycket.. som Han tjafsar hela tiden om… schemat som jag gör..för att få in lite rutiner i vardagen. tjafsar han om.. just nu så tycker jag att jag har vart väldigt "rättvis" och ser det till allas bästa. 
För även om det ska vara till barnets/barnens bästa så måste man ju oxå försöka tänka på oss oxå. Men känner att han tänker på sig själv och vårat gemensamma barn. Han verkar inte vilja ta ngn hänsyn till hans bror.
Nu e det ju så att vi har inte börjat med övernattning ens, för jag e osäker på hur det skulle gå. han e ju trots allt "bara" 11 månader.., och han vaknar fortfarande väldigt ofta på nätterna…
Har ni haft någon kontakt med fam.rätten?? Tänker som så att de kanske kan hjälpa er med att få ordning på detta tids nog så det fungerar bra för er alla.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
Varför inte några dagar varje vecka?
Jag förstår inte varför du inte tror att du kommer ha barnen samtidigt då du har den äldre på heltid.
Jag tror inte du behöver oroa dig för att du inte kommer ha barnen samtidigt…
Du har ju dem på vardagarna… Även om du kommer börja arbeta vardagar också i augusti så kommer du att ha lediga dagar mitt i veckan den veckan du ska jobba helg…
Sen är det bara nyttigt för barnen att vara utan varandra ibland. Du kommer också att vilja ha egentid med barnen var för sig snart skulle jag tro… 6-åringen kommer vilja göra saker som den lille inte kan vara med på och snart kommer den lille vara intresserad av småbarnssaker som den store tycker är skittråkigt…
Vill du inte att de ska vara utan varandra så blir det då den store som får stå tillbaka.. Han kommer inte kunna göra det som är anpassat för hans ålder för att det inte funkar med lillebror, han blir tvungen att vara med på bebisprylar som han inte har nåt intresse av…
Jag har själv 2 söner med olika pappor och endast den lille hade kontakt med sin pappa när han var liten… De accepterade att inte få göra åldersanpassade saker under en tid men sen märkte jag mer och mer hur, allra helst den store, led av att inget få göra.. Så till slut införde jag att en helg i månaden skulle avsättas till varje barn ensamt där de fick välja vad vi skulle göra. Det är något som den store kan komma på fortfarande, trots att han är 17 år, så nån gång emellanåt kan han och jag åka på en ålandsresa eller något bara för att få umgås själva och han får berätta hur han mår osv…
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Starta ny diskussion