Jag har aldrig varit helt barnledig… Jo, en gång för 5 år sen (då var barnen 12 och 9 år) och barnen åkte till mormor några dagar före mig men de ringde 999 ggr/dag istället så jag kände mig inte barnledig ändå

Jag är sällan barnledig helt. Stora sonen kan vara hos mormor men då har jag den lille hemma ändå….Så ja hur man än vänder så är någon ut av dem hemma. Sist jag var utan dem båda var förra sommaren och det var så ca ett dyng.

Varje dag när jag är på jobbet

Skojade bara, det blir inte så ofta.

Kanske någon gång i månaden är dom hos någon annan någon timme om jag måste iväg på något ärende.

Nu var det länge sen jag var barnfri. Skulle verkligen behöva det just nu eftersom min dotter är i sitt esse och testar mitt tålamod HELA TIDEN :(

Jag glömde…Ibland kan min barnvakt ha dem, när det är något väldigt akut som att jag måste jobba över osv. Men annars så har jag dem…..

Varannan helg från fre em ti mån morgon har A barnen och då är jag barnledig. Eftersom det tyvärr inte fungerar helt hos A, så har jag dessvärre svårt att koppla av och tar tom mobilen med i badrummet av rädsla att A börjat dricka igen.

Dessutom brukar farmor och farfar ha barnen ibland, men oftast bara över dagen.

I början var det jättesvårt att vara ensam hemma och jag såg till att ha folk omkring mig så mycket jag kunde. Nu kan jag koppla av bättre, men en hel helg klarar jag inte av enamhet utan att bli rastlös och sova är i princip omöjligt.

Dagtid har man oftast så mycket att göra och jag passar gärna på att uträtta saker men har även lärt mig hur viktigt det är att göra något bara för sin egen skull och på så sätt ladda batteriena och bli en bättre mamma.

Det är faktiskt jobbigt att erkänna för sig själv att man ibland tycker att avlastningen är väldigt skön och jag har konstant dåligt samvete över den känslan.

Efter det här inlägget så började jag fundera på hur länge sen det var jag var barnfri. Och idag ringde faktiskt min mamma och frågade om jag ville vara barnfri i helgen. Sååå härligt. Synd att man inte har några pengar så man kunde ut och göra stan i det fina vädret bara.

Men ett glas rosé på balkongen tycker jag att jag är värd iaf

Bettan: Alla behöver avlastning någon gång och det är inget fel i att känna att det är skönt, för det är jobbigt att behöva ta all ansvar alltid utan avlastning.

liwa: tror du hon vill ha mina med? *s* Har hon bara en dator så behöver hon inte tänka på dem mer;P

Jag vill också vara barnledig 1 gång på 17,5 år är ju inte mycket… Men å andra sidan flyttar mina hemifrån inom 10 år hoppas jag så då får jag ledigt Om inte barnbarnen börjar födas då föståss så man får vara barnvakt haha

Ingann….Med barnbarn har du ju den fördelen att du kan lämna tillbaka dem nör du känner att det blir  "för mycket"

Pia: Det är för mycket nu…  jag skulle ge vad som helst för en ledig kväll utan barn eller deras telefonsamtal Men det lär aldrig hända för R vägrar lämna hemmet utan mig;p

Ingann: Jag kan förstå dig!! Jag känner med här att det just nu rätt så jobbigt med en 11 åring som inte vill lyssna på något. Han inser alldrig vad man säger till han utan det är liksom som man skulle prata till en vägg. Säger man en sak som han INTE får göra så gör han det efter 5 min. Idga nu på kvällen har han tjutit som det skulle vara en hemsk fam. han har och han skulle ha det väldigt dåligt…..Han vet inte ens själv i slutändan var "skon klämmer….."

Pia: när mina var på det humöret när de var mindre så talade jag om för dem att tyckte de att vår familj var så hemsk så fick vi väl försöka hitta en annan familj åt dem… Vilket de självklart inte ville för i slutändan var ju mamma bäst ändå:)

Jag och min singel kompis funderarde faktiskt på att köpa ett parhus ett tag för att kunna hjälpa varandra, men ändå bo själva. Hon har sina föräldrar och annan släkt spridda på annan ort så det är svårt när man behöver barnvakt. Nu har hon visserligen sin son hos hans pappa varannan vecka, men saker som kräver barnvakt kan ju uppstå när som helst. Problemet är att vi bor i två olika kommuner och ingen av oss kan byta utan ett j-a liv från våra ex, så vi fick lägga idén på sparlåga.

Bettan: Bor ni i grannkommuner så får ni köpa hus precis på gränsen

Fast det kan ju bli liv på exen för det med… de måste ju godkänna om man så bara byter till lägenheten intill

Ingann: Har ställt samma fråga till min son….Och ja i slutändan är det ändå mamma som är bäst. Han bråkade och gapade m.m igår och sedan tjurade han och blev igen en snäll liten kille.