Jag saknar nog mest tvåsamheten. Att vara två och hitta på saker tillsammans.

Jag saknar nog att någon kramar om en när man är trött, håller om en och säger att det kommer ordna sig…..Kanske ger ens ömma fötter lite massage eller ens trötta axlar……

ha någon att titta på tv med,,,knabbt det,,,,är inte mycket annat att sakna , inte hoss den jag bodde med,,,fasst, klart, innan vi skaffade barn o i börgan av förhållandet så var det trevligt att ha någon att hitta på skoljiga saker med, det saknar jag,,,,

jag saknar inte nånting från tiden med mitt ex… det var bara en befrielse att slippa honom…

Jag saknar också tvåsamheten. Hjälp och stöd i svåra stunder.

Lite kort om mig.. snart 22 år, skåning, dottern född November 2007.

#4 Håller med dig, skönt att slippa honom!

Pappan till min dotter och jag hade distanförhållande och när vi väl gjorde slut, bla. pga hans brist på engagemang och att han inte kunde bestämma sig, så kunde han ändå inte släppa taget, utan höll på fram & tillbaka i ett par år. Inte förrän jag blev gravid bestämde han sig och träffade en ny tjej i samma veva… Så med facit i hand med hur han har betett sig, så är jag glad att jag upptäckte hur han egentligen var redan nu, istället för om några år med en eventuell separation som skulle påverka vår dotter också!

asså jag skrev fel, det jag skrev skulle vara i en tråd som heter nya medlemmar eller något sånt…..

sorry,.

Jag kan inte komma på många saker jag saknar med exet, förutom sexet då. Det blir ju inget sånt just nu. Annars är det väll inget annat tror jag

Jag saknar att bo med någon jag älskar, att sova med henne, ha sex :), hitta på saker, att vara en familj och att ha långa och djupa samtal om allt och inget. Sitta med varsitt glas vin och filosifera är bara så…..underbart.

Jag saknar nog nästan allt hos mitt ex, hennes skratt, leendet, rösten, hennes inbjudande kropp, våra samtal, hennes sätt att ta på mej, att älska med henne….men det blir inte vi, inte nu iallafall. Det känns som hon var den ödet utsett till mej, den man bara möter en gång i livet. Hon bor tjugo mil bort och har hela tiden sagt att hon ska flytta till mej, jag har väntat, i två år…..men nu har jag slutat med det, slut sedan en månad tillbaks. Man kan inte få allt här i livet….

Jag saknar inget från senaste förhållandet. Däremot saknar jag rent generellt att vara två ifrån att ha en relation. Det där att ha någon att dela erfarenheter och annat med. Jag har också en tidigare relation, ett samboskap, som jag under många år saknat många bitar med. Saknar hans omtänksamhet, vårt sätt att dela vardagligheter med. Att göra saker tillsammans. Närhetskänslan….och då pratar jag inte om det fysiska, utan att stå så nära någon. Ja det finns många saker jag saknar från honom och den relationen.