söka nytt har jag nog aldrig gjort… dyker kärleken upp så gör den det oavsett hur lång tid man varit singel:)

Jag har heller inte sökt så mycket när ett förhållande tagit slut. Jag har iallafall inte gått direkt till ett annat.
Har velat landa innan man går vidare.

Så det kan nog handla om halvår-år till slut.

Har i princip varit ensam i 10 år. Tyvärr utveckal man lite egoism.
Jag vill se på de program jag vill,
gå och lägga mig när jag har lust,
gå upp när jag vaknar,
äta när jag vill och så vidare.

Men kom den rätte, så kan jag kompromissa

Ja jag tror med att det är vigtigt att man inte går från ett förhållande in i ett annat direkt utan lungnar sig lite där i mellan.

Sedan så klart är man länge ensam så blir man ju lite som en ensam varg…det är sig själv bara man tänker på, för fins ju ingen annan man behöver tänka på just då…mer än sina barn om har sådana boendes hemma då.

Här går alltid barnen först, men har börjat nu att försöka tänka på mig själv med lite…..

Jag var singel drygt 1 år efter att jag och barnens pappa flyttade isär. Hade väl inte direkt bråttom att gå vidare men ville gärna prata med folk och intresse uppstod då och ledde till mer. Förvisso hade jag en hel del kvar att känslomässigt komma över från min relation med barnens pappa, men de känslorna kände jag oftast inte av när jag träffade den nya, och den nya relationen var nog enbart positiv ur bearbetningssynvinkel.

Nu däremot har jag varit singel i 1,5 år sedan min senaste (samboskap) och känner mig inte alls intresserad ännu av att hitta någon ny. Känner istället igen mig mycket i Tatsjas  beskrivning (#3)av att jag vill göra saker utan att ha någon annan vuxen att behöva ta hänsyn till.

Började träffa folk och "dejta" förbehållslöst efter ett par månader, men vårt förhållande var mentalt avslutat långt innan vi flyttade isär.

Träffade min nuvarande särbo efter ca 10 månader. Särbo är för mig det ultimata förhållandet  Man delar den tid man väljer att dela, behöver inte fösa ihop varandras barn och slipper massa vardagstjafs om städning, tvätt osv. Har aldrig varit så lycklig med en man!

Jag har, i stort sett, varit singel i drygt 13 år. Några enstaka "romanser" har det funnits under denna tid, men inget som utvecklats till något förhållande. Har däremot flera, riktigt bra sådana, kompisrelationer med kvinnor. Nej…inga KK utan helt normala vänskapsrelationer utan sexuell inblandning.

Som #3 skriver, så är baksidan att man blir oerhört bekväm med att kunna styra sitt liv till 100%. Jag är väldigt självgående & självständig så för min del är en sambo inget självklart val. Sedan är det ju som så, att ju äldre man blir ju "mindre enkelt" är det att hitta en partner. Är man 20-25 år så ter sig livet bra mycket annorlunda. Anser åtminstone jag.

/Stefan