Ringer hon killen när hon börjar känna värkarna kraftigare så bör han nog hinna dit… Annars blir det ju svårt om hon absolut inte vill åka själv..

När  vattnet gick med min äldste son så följde både min mamma och ena syster med men efter ha sett dem vanka omkring och irritera mig ett par timmar så skickade jag hem dem. Jag hotade med att gå därifrån om de inte åkte hem ;)

Med den lille berättade jag inte ens att jag skulle iväg för någon annan än grannen som skulle passa katten och en kompis som skulle ta hand om den store sonen..

Det är inte lätt när det är så. Jag hade två vänner som skulle vara med mig om den lille sonen som jag har skulle ha kommit före hans pappa kom hem. (Jag hade då skickat han till släkten i Tyskland bara för att slippa han ett tag.) Vi var inne på förlosningen en sväng och då hade jag med mig min ena vän och den andre passade min store son, men sedan fick vi åka hem igen.

Sedan lämnade jag stora sonen till mina föräldrar när min lille sons pappa var tillbaka hemma igen…Eller ja han och hans kompis körde min son dit då de inte ens visste att jag skulle ha barn. Ville inte oroa dem då min pappa var cancer sjuk.

Inte enkelt det där hur ni ska lösa det där om den vill komma mitt i natten men har ni ingen granne eller liknande som kan ta hand om barnen den stunden som behövs?? Lättaste är kanske att ha alla barnen på samma ställe för då behölver ni kanske bara en barnvakt. Sedan får ni ju se till att barnvakten vet vem som ska till skola/dagis osv. Så att han/hon kan ordna det.

Nu kanske förlossningen varit för länge sedan, och kan väl inte säga att jag vet exakt hur just ni ska göra. Men om hon ringer pappan så snabbt något är på gång, så borde det finnas goda chanser att han hinner fram. Om detta händer på dagtid kanske du har möjlighet att följa med ifall hon måste in innan pappan hunnit fram, men händer det på natten ja då är det förstås värre ifall ingen av er har någon som ni kan ringa och få dit hyfsat snabbt.  

För egen del stod jag i en liknande situation när jag skulle få min yngsta. Jag och pappan hade separerat under graviditeten, och mina föräldrar skulle hoppa in och ta hand om sonen när det var dax. Dock bor de ca 1 timmes resväg bort, och de behövde väl ha lite marginal också för att hinna åka iväg. Allt gick bra, men det var nästan lite på gnällen vilket jag ändå inte riktigt trott. Det tog nämligen en stund innan jag fattade att det var de riktiga värkarna som satt igång. Hade så väldigt mycket värkar på slutet och ville inte gärna ringa mamma och låta henne åka hela den vägen i onödan. Men tillslut gjorde jag ju det, och tur var det för direkt efter att hon hunnit till mig så drog vi iväg till förlossningen och jag var fullt öppen när vi kom fram och barnmorskan tittade på mig. Bara att sätta igång med andra ord.

Ingen runt mig, papppan, mamma eller de på förlossningen, trodde att det var så nära eftersom jag såg alltför opåverkad ut. Ja inte ens jag fattade att det var så nära i ärlighetens namn. Ni kan ju dock gå endel efter hur hennes tidigare förlossningen varit. Oftast brukar det väl inte bli så otroligt stor tidsskillnad imellan. Jag menar….om hennes tidigare barn tagit 24 timmar på sig så hinner nog pappan komma skulle jag gissa , men om det tidigare tagit 4 timmar så bör ni nog försöka hitta en utväg.