18 är man ju myndig så det är ju tveklöst, alla andra åldrar är barnet omyndig o är man inte överens så måsste det upp i tingsrätt, men efter 12 års ålder så ska rätten i allfall lyssna mer på barnet vad dens vilja är.  doch bestämmer inte barnet då helelr, ett alt är ju om barnet som i detta fallet inte låter särskilt litet flyttar till den andra mot den boendes vilja o sen gör skattemyndigheten i prövning var barnet vistas messt, och barnet skrivs då där den visstas messt, ska treskoskrivning (elr hur det stavas) detta förutsätter dock att båda föräldrarna är vårdnadshavare, vilket i oför sig kan leda til förhandlingar i rätten ändå om ena föräldern väljer det,

så jag minns socialtjänstlagen, den jag läste kom ut 2008 har jag för mig,

kan ändå tippsa om att kontakta en familjerättsadvokat med denna fråga då lagar ändras o tolkningar av lagen kan ändras, Det kostar inegnting att bara fråga enkla frågor per telefon,

Jag har också för mig att det är vid 12 års åldern då de kan säga själva var de vill bo och att man då ska ta hänsyn till det.

Sen när de är myndiga så bestämmer de så klart helt själva!!

sen är det ju en stor omställning för alla i familjen,,både ekonomiskt o känslomässigt,  tänker på att man verkligen vet vad man gör, de vuxna tex behöver ju i många fall byta både jobb o bostad för att allt ska klaffa, o ev syskon påverkas ju med, det är inte alltid busenkelt att byta tillbaka hur som,

Hmmmm…….min handledare på min praktikplats har jobbat på socialtjänsten i många år tidigare om hon vet vad som gäller.

Tidigare hade de en gräns på 12 år för att lyssnas till i tvister men det är borttaget. Nu gäller det att barnet ska vara så pass moget att de förstår innebörden av sin vilja och åsikt.

Vissa barn är mogna redan som 8-åringar och vissa är inte mogna förrän kanske vid 15-16 år så därför är 12-årsgränsen borttagen.

Att de lyssnar på barnet betyder inte att det är så det blir men barnet har iaf en chans att påverka beslutet:)

Har pratat med min "chef" om detta precis och bestämma ensam får man inte förrän man är 18 och myndig. Precis som Ingann skriver ovan så är 12-årsgränsen borttagen.

Innan man är 18, måste alltså familjerätten blandas in och barnen få göra sig hörda, men beslutet är fortfarande inte barnets.

Tack för alla svar. Då är det bara att vänta. Mina barn bor hos mig 5 dagar varannan vecka, men sonen som är elva vill bo tvärt om eftersom han mår bättre hos mig. Kanske en tonårsrevolt kan få mamman på andra tankar.

mm, inte lätt att ge råd när man inte känner er, Men pappor o mammaor kan vara precis lika bra föräldrar,

jag är skilsmässobarn (vuxen nu) o jag bodde först hoss mamma men flyttade sedan till pappa när jag var i 12 års åldern, och det har jag inte ongrat,, fasst visst grunnar man hur livet hadde vart om jag stannat hoss mamma,,

Jag hoppas att du o mamman kan komma överens om detta på ett fredligt sätt, utan myndighetsinblandning, och att pojken vet vad han vill, som jag skrev tidigare , inte alltid lätt att prova o sen byta tillbaka, men om det går utan att ställa till det för mycket för alla andra så låter det inte som någon dålig ide. hoppas på att ni löser detta på ett fredligt sätt, det gjorde inte mina föräldrar och det är inte roligt alls som barn,,,

svårt att formulera mig ,, hoppas du förstår vad jag menar,

har själv en dotter på 13 och när hon är här o blir arg så ska hon flytta till pappa säger hon, och när hon är hoss pappa o är arg så ska hon aldrig träffa han ijen,, parantes kanske,,

#9 Det kanske blir så för mina barn också. Jag tror att det inte är helt ovanligt. Det är inte det att mamman är en dålig förälder även om jag kan ha en del synpunkter så är det egentligen bara småsaker. Tyvärr kan vi bara komma överrens om jag gör som mamman säger. Jag har fått gå med på mycket för att barnen inte ska fara alltför illa, men de far tillräckligt illa ändå. Både jag och dottern mår jättedåligt när det är bytesdagar. Men sonen känner att han är gladare och lugnare hos mig eftersom jag har ett elsanerat hus.

Absolut ska  man lyssna till barnen och deras åsikt. Om det finns starka skäll till varför de kan må bättre hos den andre föräldern är det ju viktigt att föräldrarna sins i mellan pratar fört om det går. Går det inte så kanske man får ta in myndigheterna då och berätta för den situationen. Man som förälder vill ju sitt barns bästa och ser man då att ens barn far illa vilket barn inte ska göra så tycker jag att man ska agera.

jag hadde ju svårt förtsa åren att ta in att pappan o jag inte alls hadde samma moral elr sätt att leva,, . de året var superjobbiga för oss alla, nu har jag lärt mig att även om jag inte tycker alls som han och inte håller med om hans sätt att  ta hand om hem o barn så är det hans liv och jag lägger inte i mig det mera, nu mår alla bättre, hoppas dina barns mamma med kan aceptera att du har ditt liv på ditt sätt o hon sitt på sitt,.

elsanerat? är han elöverkänslig?

Jag är elöverkänslig men jag har upptäckt att framför allt sonen också reagerar på strålning, men han kan inte känna var det strålar mycket och var det strålar lite som jag kan. När jag hade elsanerat slutade barnen helt att bråka och blev mycket lugnare och mer harmoniska. Det blir alla barn som hamnar i en nästan helt strålfri miljö. Tyvärr är det väldigt få barn som får uppleva det idag.

#13 det kan jag tänka mig att det inte är nyttigt för någon igentligen, var hoss en familj som hadde en massa marsvin, de berättade att när de hadde marsvinen i samma rum som det trådlösa nätverket var placetrat så dog flera st, så fick hon höra av nån jag inte minss att nätverket kan döda, då flyttade hon dem till källaren där det inte är mycke el, elr sånt, och då dog inga,,,,

#14 Tyvärr är jag inte förvånad. Jag har läst om liknande saker tidigare. Ingen är anpassad för för att bestrålas. Om ett antal år kommer vi att undra hur dumma vi kunde vara som lät bestråla hela befolkningen. Tyvärr kommer det inte att vända förrän antalet hjärntumörer skjuter i höjden, vilket jag tror kommer att ske om 10 till 20 år. Det är tragiskt, men det är kanske de elöverkänsligas enda chans till ett värdigt liv. Jag brukar säga att den som överlever får se.

Den väldiga ökningen av sömnproblem, ångest, depresssion, utbrändhet mm beror enligt mig på strålningen. Det har visat sig i drygt 80% av studierna att ju närmare en mast man bor desto mer hälsoproblem har man som tex cancer, huvudvärk, minnesproblem, depression, trötthet, värk mm. Barn blir lättare okoncentrerade och hyperaktiva.

Ja det är nog mycket vi inte vet gällande el. Jag som bor i stortstaden har ju en stor mast inte alls långt ifrån husen här. Vad det är för mast vet jag inte……Men antar att det är för mobiler eller annat liknande.

Ja i värsta fall kan det nog bli så att det krävs att många ska insjukna innan man börjar agera.