När lusten bara falnar......
Sitter här i vild förtvivlan och avskyr mig själv och min dåliga karaktär, har miljoner saker att göra, men får inte ett skit gjort.
Mitt hem ser ut som knarkarkvartarna man ser på film, kattlådan stinker och denna förbannade bokföring blir aldrig gjord trots att jag vet att jag måste.
Kommer igång, men lusten till alla måsten bara falnar en bit in i arbetets början och det är stört omöjligt att finna motivation och karaktär till tt sätta fart och ändå är det ju så skönt när man är färdig…….
Kan det vara så att det är värre nu när man är ensam och alla måsten aldrig tar slut någongång? Borde det inte vara nog att man själv vill ha allt färdigt? Barnen tycker ju att det blir fint och så, men de förstår ju inte den press man har på sig som vuxen och tur är väl det.
Musik brukar fungera och jag har inte några grannar jag kan störa just nu, men det hjälper inte ens att poppa.
Känns värdelöst med jul och julpynt när jag vet att barnen är borta i år och jag inte har några pengar, allt blir bara en belastning…….jag funderar faktiskt på att sitta helt ensam hela julhelgen, jag orkar inte ens låtsas vara glad när barnen är borta.
Önskar att jag hade någon vuxen att dela vardagsmåsten med, känns som om man jobbar stenhårt bara för att skiten ska hopa sig bakom ryggen på en direkt…..det tar ALDRIG slut.
Nä, nu är det bara att samla ihop sin trötta kropp och hjärna och sätta fart vare sig man vill eller inte.
När tappar ni lust och ork? Vad gör ni när det händer?
"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"
-Medarbetare i Singelföräldrar-
Det händer mig varje dag mer eller mindre… Oftast är det värken men nästan lika ofta beror det på att man undrar vem man måste göra allt för.. Ingen uppskattar det ju ändå känns det som…
Så jag sätter mig här en stund, glor på nåt helt ointressant på tv´n som man inte ens kommer ihåg att man tittat på 5 minuter senare eller så går jag ut och sätter mig på cementklumpen vid parkeringen o låter Åskar springa av sig.. Han uppskattar iaf att få komma ut o busa 
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Betttan: Jag vet hur det känns. Man jobbar och sliter men, i slutändan…Nja
Man försöker hinna med allst som bara måste göras för att det ska se bra ut. Det ska vara rent och ordning på det mesta.
Jag tror att i mellan måste man få känna det man gör…..På mig brukar det bli en himla fart när jag vet att någon är på väg eller när jag lyssnar på musik, men samtidigt måste man få ta det hela så att man orkar med det med.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
Tycker också att jag aldrig hinner ifatt.
Hur mycket jag än kämpar så blir inget bättre.
Jobbar mer, inge mer pengar för det.
Städar som en galning, hittar alltid ställen som måste gås igenom mer.
Ställer upp för folk, kompisar, barn.
Men är ändå alltid ensam.
Orkeslös.
Det är klart att det är dubbelt så tungt när man är ensam. När jag tappar orken totalt och tycker att jag inte längre orkar ta alla måsten, beslut och jobb själv brukar jag tänka på att det är bättre att vara helt själv än att vara själv i ett dåligt förhållande.
Vill jag sitta hemma och ladda energi en hel helg, så kan jag göra det. Är man trött och bara vill sova och vara ifred, så är det trolligen kroppens sätt att säga att man behöver just det.
Hoppas det känns bättre nu!
--
Maria
Hemsida: www.markazits.com
Blogg: tauson.net
Starta ny diskussion